|
Nr 20 2009 sid. 84–97HJÄRNA OCH BETEENDEÅke Pålshammar |
|
|
Neuron kommerPå senare år har stora biologiska landvinningar gjorts som visar vad som sker i vår hjärna när vi känner, tänker och minns. Av extra intresse för psykologiskt intresserade kan neurovetenskaplig forskning vara. Inte bara stora delar av och strukturer i hjärnan kartläggs utan även mikrovärlden ner på cell- och molekylnivå vad gäller funktioner, ofta kopplat till någon slags beteendeproblematik. Allt mer gedigna kunskaper inom olika fält möjliggör allt fler raffinerade kombinationer. Välkända sedan länge är t.ex. neuropsykologi, neuropsykiatri och biologisk psykologi. Men antalet kombinationer med neuro blir allt fler, t.ex. utvecklingsneuropsykologi. Försöken att sammanföra psykodynamisk teori och neurokunskap har skapat hybriden ”neuropsykoanalys” (Solms & Turnbull, 2005). Mötet med icke invigdaIbland, innan jag ska beskriva något om hjärna och biologi för personer vana att diskutera mänskligt tänkande, kännande och handlande i termer av sociala, ekonomiska eller politiska termer, kommer för mitt inre ett uttalande av Stig Strömholm, f.d. rektor för Uppsala universitet: ”Det känns som att under en pågående hårdrocksgala klappa en exalterad åhörare i ryggen och lågmält föreslå honom att komma ut och lyssna till ett flöjtsolo i foajén”. Nästan alltid kommer denna tanke på skam och det uppstår ofta i stället ljuv musik i mötet. Tyvärr är ämnet neurovetenskap, när man försöker förena kunskaper från biologi och t.ex. psykologi, alltför komplicerat för att få ordning på – mer än i små separata delar, som någon gång kan ge en aha-upplevelse. Det är lite dystert att då konstatera, att om det blir så är ämnet och området sannolikt överförenklat framställt! Ett slags arvGörel Hanser (som arbetat med Stikkan Andersson, ABBA och nu med musikalen och filmen Mamma Mia) säger i en intervju om sig själv och om det faktum att hennes far var aktiv i norska motståndsrörelsen under andra världskriget: ”Jag känner stolthet över honom och är själv en ganska orädd person. Om det kommer från honom eller inte kan jag inte säga” (SvD, 2009, 11 jan). Det skulle mycket väl kunna finnas ett ärftligt biologiskt inslag bakom denna oräddhet. Eller inslag av många möten med människor som visade realistisk men inte överdriven rädsla. Som lärde henne mycket viktiga saker om livet. Som lugnade och tröstade. Kanske fanns både biologiska och psykosociala inslag som på ett lyckosamt sätt förenades. Vad det ärftliga inslaget i detta fall skulle kunna bestå av kan ingen säkert veta. Det finns en uppsjö av alternativ och möjligheter. Ett förslag kan vara: svagare och mindre aktivitet och reaktivitet inom hjärnans kända känsloområden, det s.k. limbiska systemet. Amygdala – en liten mandelformad struktur inom detta känslosystem – kan reagera mer eller mindre häftigt. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Känslor, tankar och minnen har kartlagts i många decennier av
forskare och kliniker inom ämnet psykologi. Vad som mer precist händer i
hjärnan har varit mindre känt. Det har varit svårfångat och
svåråtkomligt, inte minst tekniskt. Åke Pålshammar, universitetslektor
och verksam vid Institutionen för psykologi vid Uppsala universitet ger
några exempel och kommentarer.
