|
Nr 20 2009 sid. 98–114
|
|
|
BakgrundAttention-Deficit/Hyperactivity Disorder (här förkortat AD/HD) är ett funktionshinder som kännetecknas av överaktivitet, impulsivitet och nedsatt koncentrationsförmåga. Diagnosen AD/HD ställs utifrån 16 speciellt framtagna frågor som har bedömts belysa olika karaktäristiska aspekter av funktionella avvikelser hos personer med detta funktionshinder. Åtta frågor belyser problem med koncentrationsförmåga och åtta frågor belyser överaktivitet och impulsivitet. Om endera sex eller fler av de respektive frågorna kan besvaras med ”ja” anses funktionshindret förekomma, om samtidigt speciella tilläggskriterier också är uppfyllda. Tilläggskriterier av betydelse är t.ex. att funktionshindret ska visas i minst två olika sociala sammanhang, som t.ex. i skolan och i hemmet, att det ska finnas ”kliniskt signifikant funktionsnedsättning” samt att symtom ska ha funnits före sju års ålder. Diagnosen ställs med hjälp av diagnosmanualen DSM, och det är den fjärde versionen av DSM som används idag (DSM-IV; APA, 1994; 2002).
I genomsnitt beskrivs AD/HD förekomma hos ungefär 5 % av barn och ungdomar, men de olika studier som har gjorts rapporterar olika värden, med allt ifrån en förekomst på cirka 1% till upp över 10%. Både skillnader i metodologi som har använts för att ställa diagnos och en faktisk skillnad i förekomst mellan olika befolkningsgrupper har beskrivits. AD/HD förekommer 3-4 gånger oftare hos pojkar än hos flickor. En viktig slutsats som har nåtts är att AD/HD är ett funktionshinder som uppträder ”dimensionellt”. Detta innebär att barn med AD/HD inte utgör en klart utskiljbar undergrupp bland barn. De symtom som barn med diagnos AD/HD uppvisar utgör istället ena svansen av en normalfördelning och gränsen mot barn utan diagnos är därför successiv och relativ. Var den ”exakta” gränsen kommer att dras bestäms av det diagnossystem som används och det som används idag (DSM-IV) gör att denna gräns i normalfördelningen hamnar så att cirka 5 % av barn och ungdomar hamnar utanför. Används istället diagnos HKD (Hyperkinetic Disorder) enligt ICD-10 så hamnar gränsen istället vid cirka 0,5-1 % i fördelningen (Levy et al., 1997; Socialstyrelsen, 2002; Polanczyk et al., 2007; Ljungberg, 2008). ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Tomas Ljungberg är leg. läkare, docent och adjungerad professor vid
Uppsala universitet. Han arbetar som föreståndare för FoU-centrum,
Landstinget Sörmland. Han har tidigare arbetat med både
neurovetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning samt arbetat
kliniskt med bland annat utredning och behandling av patienter med
AD/HD. 
I enlighet med hur
DSM-IV-manualen är konstruerad kan AD/HD således uppvisas i enlighet med
tre underkategorier med olika symtombild: AD/HD som kännetecknas av
huvudsakligen överaktivitet-impulsivitet, AD/HD som kännetecknas av
huvudsakligen uppmärksamhetsproblem samt AD/HD som kännetecknas av
både-och (ofta kallat för AD/HD av kombinerad typ). Redan utifrån hur
diagnosen ställs, vilket även stöds av en massiv forskning, kan man slå
fast att AD/HD är ett heterogent funktionshinder. Man har inte lyckats
finna en enhetlig neuropsykologisk avvikelse eller en enhetlig
symtombild som kan användas för att ställa diagnos eller användas för
att utforska en eventuell bakomliggande enhetlig neurobiologisk
avvikelse (APA, 1994, 2002).
