Nr 21  2009 sid. 110–123

  AVGÖRANDE MÖTEN FÖR ETT
”UPPVAKNANDE SJÄLV”
Betydelsen av ögonkontakt i den tidiga
interaktionen mellan spädbarnet och dess föräldrar

 
Inger Kvissberg
 

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

 

Inger Kvissberg har arbetat med familjebehandling sedan mitten av 1980-talet med särskilt fokus på barnen och deras föräldrar, bl.a. på Barnbyn Skå. I dag är hon anställd som psykoterapeut på EWA-mottagningen inom Stockholms läns landstings Beroendevård och arbetar med samspels- och anknytningsarbete i familjer med nyfödda barn. Hon driver också det egna företaget Soultime familjebehandling, som erbjuder olika familjeterapeutiska insatser, oftast på uppdrag från socialtjänsten. Artikeln bygger på hennes psykoterapeutexamensuppsats i Barn- och Föräldraterapi vid Umeå Universitet.

Den senaste tidens forskning visar på att barn redan från födelsen börjar lägga grunden till förmågan att relatera, att känna och vara med andra. När relationen och samspelet mellan barnet och dess föräldrar domineras av lustbetonade möten, formas barnets sociala hjärna och dess förmåga utvecklas till självreglering och att ha komplexa sociala relationer. Spädbarnsforskningen visar att små barn har starka drivkrafter, är aktivt sökande och kompetenta i att bidra till kommunikation med sin omgivning.

På den mottagning inom Beroendecentrum i Stockholm där jag arbetar, erbjuder vi samspelsbehandling till familjer, som på grund av tidigare missbruk i sitt liv (eller partners liv) har gått på specialistmödravården under graviditeten. Som ett stöd till de nyblivna föräldrarna erbjuds samspelsbehandling enligt MarteMeo metoden, där man genom videoupptagningar fokuserar på samspelet mellan föräldrar och barn, med syfte att stödja föräldrarna att se barnets resurser och behov. Vi fokuserar också på föräldrars möjligheter att svara utvecklingsbefrämjande på barnets behov.

Vi noterade i detta arbete att en del barn värjde sig för ögonkontakt och istället för att söka sina föräldrar vände sig bort. I de familjer där vi påbörjade behandlingsinsatsen tidigt och filmade föräldrar och barn före två månaders ålder förekom inte detta, utan dessa barn sökte aktivt ögonkontakt med sina föräldrar. Detta väckte frågan om det finns kritiska tidpunkter i barns utveckling, där det blir avgörande att de får gensvar från föräldern.

Bakgrund till artikeln

Inom ramen för min utbildning till psykoterapeut skrev jag en uppsats, där jag valde att ha fokus på ögonkontaktens betydelse för spädbarnets utveckling och hur samspelet mellan barn och föräldrar utvecklas. Den studie som jag gjorde sökte förståelse för:
• Orsaken till varför vissa barn vänder sig bort från föräldern och inte söker ögonkontakt.
• Om det finns kritiska perioder i barnets utveckling där det finns en ökad risk att det blir störningar i samspelet mellan föräldrar och barn.

...


 

 

 Till förstasidan!    Överst på sidan!    Tillbaka ett steg!    Skriv ut sidan!

 
 

 

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Magnus Bjurhammar www.enigma.se
Webbmaster