|
Nr 21 2009 sid. 138–152
LEKANDE ELLER LÄKANDE
|
|
|
Under de senaste årtiondena har förståelsen ökat för att förmågan till självreglering är central för barns utveckling. Den ses som grundläggande för att kunna relatera och kommunicera med andra och också för hur vi hanterar stress och påfrestningar. Inom barn-psykiatrin möter vi ofta familjer och barn där det finns frågeställningar kring barnets förmåga till självreglering; barn som beskrivs som hyperaktiva eller passiva, impulsiva och med koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter. Relationerna i familjen är påfrestade, vardagen präglas av ständiga kamper och konflikter och föräldrarna beskriver en situation där alla känner sig otillräckliga och maktlösa. Att samspelet och relationen mellan föräldrar och barn är grunden för barnets utveckling ses idag som en självklarhet i det barnpsykiatriska arbetet (Havnesköld & Risholm Mothander, 2002; Gerhardt, 2007) och det finns starkt stöd i forskningen för detta. Uppdelningen mellan känslomässiga erfarenheter och fysiologiska förutsättningar börjar ifrågasättas och istället betonas vikten av en förståelse för helheten och relationerna för att kunna hjälpa de föräldrar och barn som söker hjälp. Så hur kan man göra det? Vilka sätt finns att ”reparera” de brister som, av olika skäl, uppstått tidigt i barns utveckling och i relationen mellan föräldrar och barn? Den här artikeln bygger på en studie som gjordes vid psykoterapeut-programmet vid Umeå Universitet 2005-2008, där jag ville se om man genom att följa tre Theraplaybaserade behandlingar kan märka att barnets förmåga till självreglering ökar och om man kan förstå vad det är terapeuten gör som kan leda till förändring. I studien följde jag behandlingarna genom film under de första fem respektive sex sessionerna. Jag intervjuade också behandlarna och föräldrarna fick fylla i enkäter före behandlingens början och sedan efter fem, respektive sex behandlingssessioner. TheraplayTheraplay är en intensiv samspelsbehandlingsmetod som ursprungligen kommer från USA. Metoden har funnits sedan 1960-talet och kom till Sverige under 1990-talet. Den fokuserar på relation och känslomässig intoning. Fysisk närhet och omsorg är viktiga delar, liksom lekfullhet och vitalitet. Theraplay har utvecklats från det praktiska arbetet med barnen till en metod med teoretisk förankring och med fokus på relationen mellan föräldrar och barn. Man har kunnat koppla behandlingen till teorier kring barns utveckling som anknytningsteori, modern utvecklingspsykologi, självpsykologi och teorier kring hur samspelet påverkar hjärnans utveckling. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Artikeln
är en bearbetning av en uppsats som skrevs som examensarbete på
psykoterapeutprogrammet Barn- och föräldraterapiinriktning vid Umeå
Universitet 2005-2008. Suzanne Baruch-Jackson är socionom, leg.
psykoterapeut verksam vid Ektorp BUP och BUP:s psykoterapimottagning för
barn och ungdomar med funktionshinder i Stockholms läns landsting.
