|
Nr 21 2009 sid. 181–185
FAMILJEHEMSVÅRD
|
|
|
Betydelsen av tidFör familjehemsplacerade barn och familjehemsföräldrar är begreppet anknytning helt centralt, menar familjehemskonsulterna Birgitta Blomgren och Ingrid Bohm, som är ansvariga för utbildning av familjehemsföräldrar i Stockholms stad. Idag finns ca 800 familjehemsplacerade barn och tonåringar från Stockholms 14 stadsdelar, varav de flesta är boende i länskommunerna. För 10–15 år sedan var huvuddelen av de barn som förstagångsplacerades i åldersspannet 6–12 år, numera har åldrarna förskjutits och merparten av de barn som placeras är i tonåren. Mellan 50-60% av alla familjehemsplacerade barn eller tonåringar har föräldrar av utländsk härkomst. Av dessa utgör ensamkommande flyktingbarn en stor grupp. En annan förändring över tid är att ungefär hälften av alla placeringar idag sker i barnets eller tonåringens eget nätverk, dvs. hos släkting eller annan närstående. Anknytning är ett viktigt tema i den utbildning som erbjuds alla tilltänkta familjehem. I denna grundutbildning tas också upp vad det kan innebära att ta emot ett barn som varit med om separationer och förluster av olika slag. Familjens betydelse är ytterligare ett tema – dels det placerade barnets relationer och kontakt med sin ursprungsfamilj, men också den påverkan ett placerat barn kan ha på relationerna i familjehemmet. Samarbete (med myndigheter/socialtjänst och med barnets föräldrar) är likaså en kompetens som krävs av familjehemsföräldrar och som beaktas i utbildningen. Birgitta och Ingrid poängterar vikten av tid och betydelsen av samvaro med det familjehemsplacerade barnet. Ibland möter de dock familjehemsföräldrar som inte orkar vänta ut, när det blir för smärtsamt att inte få respons från det barn som de valt att ta om hand. Barnet självt kan ha en sårbarhet och en problematik som gör att någon fungerande anknytning aldrig kommer till stånd, hur mycket familjehemsföräldrarna än försöker nå fram till det barn som kommit till dem. Många barn har desorganiserade anknytningsmönster vid placeringen. De har tidigt utsatts för otrygghet och övergrepp i sina relationer och har allra svårast att knyta an till nya omsorgspersoner. Svårigheterna leder ibland till omplaceringar och misslyckanden för både barn och familjehemsföräldrar. För dessa barn kan känslan av otillräcklighet och att inte duga bli extra stark och det kan ta mycket lång tid att våga lita till någon ny vuxen, om det överhuvudtaget blir möjligt. Birgitta tar upp de nya utredningar, BBIC (Barnets behov i centrum), där man noggrant försöker få en bild av det barn som utreds. Ofta kommer barnet, vid ett omhändertagande, först till ett jourhem, där jourföräldrarna inför en kommande placering bl.a. observerar och ger akt på barnets behov. Vikten av rätt matchning vad gäller barn och familjehem är stor, där socialförvaltningens struktur ibland, tyvärr, blir för tungrodd. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
