|
Nr 22 2010 sid. 67–76
|
|
|
Det finns någonting
som ingenstans passar Jag har valt ovannämna dikt av Gunnar Ekelöf som utgångspunkt för mina reflexioner. I sin komprimerade form väcker dikten associationer till hur drömmar och drömarbete kan beskrivas. Denna artikel, också i komprimerad form, är ett försök att belysa psykodynamiken i drömlivet. Det finns någonting som ingenstans passar…Psykoanalysen och det psykodynamiska tänkandet tycks idag vara någonting som ingenstans passar. I alla fall om vi lyssnar till beslutfattare inom vården och iakttar den allmänna trenden i samhället. Att människan är en komplex varelse, att det finns mycket i själens innersta skrymslen som är svårt att förstå, tycks inte rymmas i rationalitetens värld. Lösningar för mänskligt lidande ska vara snabba och billiga. Tyvärr finns det inte några genvägar i arbetet att utvecklats som människa. Och jag undrar, är det rädslan för att konfronteras med våra brister eller illusionen att leva utan brister som är vilseledande? Kanske var det någon liknande tanke som väckte Freuds nyfikenhet i början av 1900-talet när han begrundade våra djupaste önskningar i sin bok Drömtydning (Freud 1900). I texten brottades han med inlevelse och sökande efter teoretisk förståelse, med begreppens stringens och flexibilitet. Han blev hårt kritiserad för sin nyfödda vetenskap men gav inte upp. Från kroppens anatomi kom Freud i kontakt med något som inte tillät sig beskrivas enbart i somatiska termer. Istället öppnade han en väg för förståelse av omedvetna processer. Detta luriga omedvetna, som alltid är på fel plats, vid fel tillfälle och som spelar oss ett spratt när vi minst anar, i vaket- och i drömtillstånd. ”Det är crazy”! säger Kina 15 år, när hon berättar en av sina drömmar. Efter ett kort uppehåll börjar hon en måndagstimme med att säga: ”Det är crazy! Jag har haft värsta drömmen i natt. Jag är här, i det här rummet… nej… jag är hemma hos min kompis Li. Jag tror att min lillasyster är också med någonstans. Vi pratar och skrattar åt något och då kommer min mamma in. Hon tittar konstigt på mig. ’Mammas blick’ tänker jag i drömmen, den blicken driver mig till vansinne. Plötsligt är jag här, i det här rummet och ligger med Leo, en kille jag känner från skolan. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Drömmar
och drömarbete, både i teori och i klinik, är utgångspunkten för denna
artikel. Diktens värld och psykoanalytiskt tänkande vävs samman i ett
försök att belysa komplexiteten och rikedomen i det psykodynamiska
perspektivet. Cristina Penaloza arbetar som privatpraktiserande
psykoterapeut och psykoanalytiker i Stockholm.
