|
Nr 22 2010 |
|
|
Idag är hälften av Sveriges alla ettåringar inskrivna i förskolan. Mot bakgrund av detta är det givetvis oerhört angeläget att förskolans standard kontinuerligt granskas. Förskola för de allra minsta – på gott och ont är en både skrämmande och angelägen analys som spänner över 159 sidor. Magnus Kihlboms, Birgitta Lidholts och Gunilla Niss bok är en ömmande läsning om de första årens betydelse för utvecklingen, bland annat ur ett hjärnfysiologiskt perspektiv. Vidare presenteras observationer runt gruppstorlekar, det avgörande samspelet mellan barn och vuxna, lekens betydelse, inskolningsprocessen, separation och anknytning. Förskola för de allra minsta – på gott och ont är en bok som vänder sig till förskolepersonal, föräldrar och politiker med ansvar att fatta beslut i förskolefrågor. Den är primärt fokuserad på förskolebarn under tre år. Boken bottnar i de tre grundläggande aspekterna för barnet under dessa första år: anknytning, den fysiska och psykiska förmågan att tåla stress och spänning, samt förmågan att interagera med andra. Boken syfte är att fungera som ett kraftfullt inspel i diskussionen om vid vilken ålder det kan anses lämpligast för barnet att inträda i förskolans värld. Boken tar fasta på huruvida de små barnen överhuvudtaget har möjlighet att fungera väl inom förskolans ramverk, eller om det de facto primärt handlar om förvaring av dessa små. Utifrån den komplexa verklighet som förskolan utgör för barnet belyses också olika frågeställningar relaterade till förskolan som institution. En rätt horribel beskrivning av förskolans bristfällighet enligt författarna återges exempelvis på sidan 32 och 33. Där beskrivs ett scenario, där den outbildade och/eller ointresserade förskolepersonalens ofullkomliga förståelse för de små barnens behov och spelregler beskrivs med en förkrossande dramaturgi. Glädjande nog poängteras parallellt med dessa dystra återspeglingar också en del ljusglimtar. Till exempel löper som en röd tråd uppfattningen att det viktigaste för barnet är att barnskötaren eller pedagogen har ett empatiskt förhållningssätt till barnet, något man ju som famlande förälder förhoppningsvis kan bilda sig en uppfattning om vid kontinuerlig kontakt med barnets förskola. Barnets individuella förutsättningar är givetvis också avgörande i sammanhanget och det är man också tydlig med att förklara; vad som är bra för ett barn är nödvändigtvis inte bra för ett annat. Skönt! Bokens kartläggning av barnets risker och potential i förskolan är konkret men bitvis väldigt oroande. Basala fakta varvas genom kapitlen med mer djuplodande reflektioner och analyser. Expertisen till trots är språket lättfattligt och konsekvent och erbjuder även för den valhänte föräldern ett reellt tilltal. Frågan är dock vad den enskilde föräldern kan och bör göra med denna information? I inledningen på sidan 11 står att läsa ”Det gäller att meddela fakta utan att läsaren blir illa till mods och värjer sig mot det vi vill förmedla”, men jag tycker dessvärre att det är just i detta avseende bokens intention fallerar. Förskola för de allra minsta – på gott och ont känns självfallet oerhört relevant och angelägen, men jag saknar konkreta råd för den enskilde föräldern. Jag hade önskat att författarna parallellt med denna stundtals väldigt kritiska uppfattning om förskolan, också kunnat ge handfasta anvisningar om hur den enskilde föräldern faktiskt kan optimera sitt barns möjligheter på förskolan. Jag förutsätter att de flesta föräldrars ambition är att på bästa sätt optimera chanserna för sitt barns liv, lek och lärande både utanför och inom förskolan. Föräldrar av idag är i mitt tycke väldigt pålästa, engagerade och måna om sina barn och mot denna utgångspunkt torde därför boken finna en såväl omfattande och som viktig målgrupp. Som förälder har jag kommit i kontakt med såväl bra som dåliga förskolor och därigenom blivit oerhört observant för mina barns personliga känslor och attityder till desamma. I dag är jag lyckligtvis tillfreds med mina barns förskola, men det betyder inte att jag inte kontinuerligt kan identifiera en rad förbättringsmöjligheter. Som hävstång i denna fortlöpande dialog med förskolans personal är boken sannolikt både ett effektivt och funktionellt verktyg. Thérèse Cederblad
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
