|
Nr 22 2010 |
|
|
Människors unika förmåga att leva sig in varandras inre, sätta ord på tankar och känslor och kommunicera dem ligger till grund både för släktets utveckling och för den enskilde individens utveckling. Psykoterapeuterna Ann Horne och Monica Lanyado gav redan 1999 (nytryck 2009) ut The handbook of child and adolescent psychotherapy. Psychoanalytic approaches, London: Routledge, där olika klinker gav sin bild av psykoterapeutiskt arbete med barn och ungdomar. Författarna har nu utgivit en efterlängtad bok, som på ett förtjänstfullt sätt belyser hur en psykodynamisk grundsyn på bedömningar kan vara användbar i många olika sammanhang. De har sammanställt ett antal kapitel skrivna av 12 kliniskt verksamma behandlare, utbildade vid olika ”training institutes” i London. På så sätt finns teoretiska och kliniska aspekter illustrerade från dem som har sin förankring vid British Association of Psychotherapists (BAP), Tavistock Clinic och från Anna Freud Centre (tidigare Hampstead Clinic). Boken är uppdelad i tre delar: ”Assessment”, ”Overlaps” respektive ”Consultation and beyond”. Ann Horne och Monica Lanyado inleder med ett citat från Donald Winnicott där han uttrycker att:
Denna sentens utgör grunden för boken. Horne och Lanyado visar hur en psykodynamisk och psykoanalytisk grundsyn kan bli mycket användbar, inte bara vid bedömningar för psykoterapeutisk behandling (”assessments”), utan i en mängd olika kliniskt besläktade områden. I dagens DSM- och ICD-styrda psykiatri är det tämligen enkelt att följa direktiven i manualerna och ställa en diagnos. Betydligt svårare är det att göra en bedömning av vilka åtgärder som varje unik patient behöver för att kunna hantera det patologiska tillståndet. Författarna i boken ger många exempel på hur psykodynamiska kunskaper utvidgar och fördjupar diagnosen. De utgår från att överförings- och motöverföringsfenomen alltid utgör en aspekt av allt vi människor gör. De omedvetna – eller förmedvetna (”the nascent conscious”) – processerna är det som fascinerar oss med psykodynamisk inriktning och leder till att vi vill upptäcka mer, utanför en diagnostisk beskrivning. Horne och Lanyado betonar begreppet ”working diagnosis”, något som man som behandlare försöker formulera och som har ett dynamiskt liv. Därför blir många interventioner under en tidsbegränsad bedömningsfas också utgångspunkten för en eventuell dynamisk förändringsprocess som påverkar vilken diagnos som sätts. Många intressanta aspekter berörs i boken, bl.a. om specifika problem vid bedömningar av ungdomar (Joelle Alfillé-Cook). Vid bedömning av riskfaktorer för barn och ungdomar som är utsatta för omvårdnadsbrister ger Marianne Parsons och Ann Horne tydliga exempel på tillvägagångssätt som är mycket användbara för dem som kommer i kontakt med sådana ställningstaganden. Mary Walker beskriver hur ”every asessment matters” inom den allmänna psykiatrin – och hur man som utbildad psykoterapeut har oerhört mycket att tillföra. Man kan också läsa om hur psykoterapeuter kan bidra i rättsliga sammanhang med sina kunskaper (Deirdre Dowling). Iris Gibbs skriver om kulturella skillnader och hur dessa påverkar oss som är satta att göra bedömningar. Likaså finns ett avsnitt om reaktionerna vid terrorattentatet den 11 september (9/11) av Victoria Hamilton, liksom ett intressant kapitel av Ann Horne om hur hon gör en riskbedömning, kopplad till åtgärdsprogram, för en institution som har ansvaret för en gravt utagerande pojke. Detta kapitel har Mellanrummet fått författarens och förlagets tillstånd att återge i sin helhet i detta nummer av Mellanrummet. Horne och Lanyado betonar den ökade efterfrågan på kompetens i bedömning inom närliggande verksamhetsområden. Ett avsnitt ägnas därför åt konsultation och hur man som terapeut kan bistå andra yrkesutövare, t.ex. de som träffar sexuellt utnyttjade barn och ungdomar (Monica Lanyado). Konsultationer till småbarnsföräldrar (Sophie Robson) illustreras i ett kapitel. Insatser vid organisations- och ledningsproblem belyses av Gethsimani Vastardis och hur sådana faktorer påverkar de anställda inom CAMHS (Storbritanniens motsvarighet till BUP). Boken avslutas med ett kapitel av Peter Wilson, där han beskriver hur hans kliniska skolning och erfarenhet bidrar till hans nuvarande arbetsinsatser, där han är verksam vid en samhällsövergripande frivillighetsorganisation med syfte att uppmärksamma barns psykiska hälsa. Boken är stimulerande läsning för alla som är intresserade av hur man med sina psykodynamiska kunskaper har mycket att tillföra utöver frågor som rör det som sker i relationen mellan patient och terapeut i terapirummet. Den psykodynamiska skolningen, med goda kunskaper i barns och ungdomars normalutveckling, gör det även möjligt att bistå andra som möter unga människor och deras föräldrar i olika sammanhang. Boken är mycket läsvärd och borde ingå i alla utbildningar för barn- och ungdomspsykoterapeuter, då den hjälper oss att se möjligheterna i vår profession i utvidgade, samhällsinriktade perspektiv. Den är därför en bra utgångspunkt för att visa beslutsfattare och allmänheten på den stora potential som en psykodynamiskt inriktad barn- och ungdomspsykoterapeut kan tillföra. Britta Blomberg
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
