Du har nu det sista tryckta numret av Mellanrummet i Din
hand! Vi som arbetat med tidskriften har gett ut den i
tryckt format under 11 år. Det har blivit 23 nummer
omfattande mer än 4 000 sidors text om ämnet barn- och
ungdomspsykoterapi.
Det finns flera skäl till att detta är den sista tryckta
versionen, något jag nämnt i de senaste numren av Mellanrummet.
Det kostar mycket att ge ut en tryckt tidskrift, speciellt
fraktkostnader och administration kring registerhållning. En
annan orsak till att vi står inför en förändring är att många av
oss som är verksamma i Vänföreningen (som bl.a. ansvarar för
tidskriftens ekonomi) och i redaktionen, närmar oss en tidpunkt
i livet då det börjar bli dags att lämna yrkeslivet och därmed
också det kontaktnät vi haft, så en förändring behövs för att
tidskriften ska bestå. På Vänföreningens årsmöten har vi i
redaktionen sedan ett par år tillbaka diskuterat möjligheten att
transformera Mellanrummet till en nättidskrift. Vad passar då
bättre än att tänka sig en förändring i ledningen av
Mellanrummet och samtidigt passa på att förnya formerna för
utgivandet?
Under år 2011 arbetar vi därför på att försöka skapa en
nättidskrift med samma namn och likartat innehåll. Då jag, som
verkat som ansvarig utgivare och huvudredaktör, nu lämnar dessa
poster, kommer en förändring att ske. Vi är många i redaktionen
som gärna vill fortsätta att verka för tidskriften genom
redaktionellt arbete, men det är också dags att söka nya
medarbetare som kan föra Mellanrummet in i en ny era.
Är Du intresserad, eller vet någon som vill delta i
redaktionellt arbete, gärna med inriktning på en nättidskrift,
så hör av Dig till oss
mellanrummet@hotmail.com!
Övergången till en nättidskrift innebär att Mellanrummet med
största sannolikhet kommer vara tillgänglig helt kostnadsfritt
och prenumerationerna upphör därför från och med 2011.
Tidigare temanummer kommer dock även framöver finnas att
beställa i sin tryckta form från Mellanrummets hemsida (www.enigma.se/mellanrummet)
så länge upplagorna räcker. Artiklar från tidigare nummer kommer
inte att finnas på nätet, eftersom avtalen med skribenterna rör
den tryckta upplagan.
Ytterligare en orsak till att det är dags att se över formen
för en tidskrift som Mellanrummet grundar sig på den enormt
snabba förändring i vårt land som skett för psykodynamiskt
inriktad psykoterapi med barn, tonåringar och föräldrar. Då vi
planerade tidskriften under åren 1998–99 var psykoterapeutisk
behandling på denna grund fortfarande mycket aktuell och många
hade något att skriva om. Det var en inriktning som statsmakter,
landsting och kommuner efterfrågade och legitimerade, såväl på
högskolenivå som från Socialstyrelsen. Jag har i många nummer i
Ord från Redaktionen skrivit om de förändringar som inträtt i
vårt land sedan dess och den kraftiga vindkantring som gör att
psykodynamisk inriktning just nu är förpassad till ett av de
sista behandlingsalternativen i rekommendationer från många
myndigheter.
Jag vill rekommendera Jurgen Reeders bok Det tystade samtalet.
Om staten, psykiatrin och försöken att undanröja det
psykoanalytiska inflytandet (recenseras av Björn H. Larsson i
detta nummers recensionsbilaga som återfinns på hemsidan). Här
kan man läsa om det märkliga spelet runt myten om evidensen,
Högskolegranskningen, Psykoterapiinstitutets abrupta nedläggning
samt inte minst det granskningssamhälle vi just nu tvingas
anpassa oss till.
Om vi försöker bevara och utveckla psykodynamiskt inriktade
behandlingsformer – och det finns massiva aktuella bevis för
metodens giltighet – fastnar många ändå i den blanketthysteri
som f.n. krävs att vi ska rätta oss efter. Reeder (2010) skriver
att eftersom politiker berövats sin makt över
samhällsutvecklingen i ett alltmer globaliserat samhälle, så
söker man etablera ett annat slag samhällskontrakt, som avser
att "skydda" medborgarna (s. 165). En mängd förordningar har
tillkommit under senare år. Enligt dessa ska "planer" för en
mängd olika funktioner fastställas, uppgraderas och diskuteras.
Denna granskningskultur håller på att urholka det direkta
arbete, t.ex. med patienter inom sjukvården, elever i skolorna,
eftersom den tid som måste sättas av för diskussion och
ifyllande av papper tas från befintligt innehåll i verksamheten.
Inom barn- och ungdomspsykiatrin handlar det om allehanda
brukarenkäter som förvisso kan vara av godo, men vart tar alla
sammanställningar av de ifyllda papperen vägen? Vi har nu i vårt
land en enorm bank av information, men varför ser man så lite
slutledningar som skulle hamna på departementsnivå från allt som
samlats in? Man kan befara att det inte ens sammanställs! Inom
barn- och ungdomspsykiatrin har vi dessutom en
frågeformulärskultur som sällan baserar sig på bra och eller
valida testinstrument. Häromdagen mötte jag t.ex. ett par
föräldrar som fyllt i en av våra vanligaste formulär inom
barnpsykiatrin, 5–15. Båda sa att de varit snälla i bedömningen
eftersom de inte vill ha en stämpel på sitt barn. Så hur bedömer
man då validiteten i den information som tar så lång tid att
räkna fram från ett sådant formulär?
Ett granskningssamhälle ("Audit society", Power, 2003) måste
utgå från tämligen endimensionella och lättscorade variabler,
där dikotomier som präglas av "finns/finns inte" styr svaren. I
ett sådant system kan inte en psykodynamisk kultur frodas. Det
är en omöjlighet att svara endimensionellt på livets gåtor,
något vi visat genom alla de intressanta artiklar som vi i
redaktionen fått möjlighet att läsa och sprida. Samma symptom
kan självfallet ha olika orsaker. Idag är det tragiskt att se
att mängder av evidens i övertydlig klartext visar att
anknytningen påverkar en människa och att detta nu också går att
mäta! Vi har haft många artiklar och litteraturreferenser under
de senaste åren som visar på länken mellan tidiga upplevelser
som de närmaste omvårdnadspersonerna erbjudit barnet och hur
biokemiska cocktails och elektriska impulser i den mänskliga
kroppen påverkas av dessa anknytningsmönster. Det är då
bedrövligt att se att ett endimensionellt diagnosticerande som
utgår från beteendebeskrivningar (som är DSM-manualernas bas)
också används som orsaksförklaringar.
Det har gått snabbt att rasera de psykodynamiska
infallsvinklarna i den offentligt finansierade vården, men
parallellt med detta finns det skrivna ordet som förmedlar att
mycket nytt och utvecklande finns att hämta! Därför måste vi
värna om detta fria ord! Jag vill därför uppmana alla Er läsare
av Mellanrummet att följa tidskriften på hemsidan där
nättidskriften kommer att finnas!
Jag vill tacka för många års givande kontakt med Er läsare som
ringt eller skrivit till oss i redaktionen och alla Ni som
troget prenumererat eller beställt tidigare utgivna temanummer.
Framför allt vill jag tacka alla skribenter som genom de 11 åren
skapat innehållet i tidskriften. Utan Era gedigna kunskaper och
erfarenheter som Ni så generöst delat med Er av, hade vi aldrig
kunnat ge ut en så intressant tidskrift som Mellanrummet!
Som tidigare vill jag också tacka alla som gett oss ekonomiska
bidrag, och detta år framför allt Celsingstiftelsen som skänkt
en stor summa till Mellanrummet.
Likaså ett varmt tack till alla kontaktmän som hjälpt oss genom
åren – vi hoppas att Ni finns kvar även i nätversionen! Tacken
går också till alla som hjälpt oss göra tidskriften, nuvarande
och tidigare redaktionsmedlemmar och alla som troget varit
verksamma i Vänföreningen, inte minst vår kassör Birgitta
Sjöberg som hållit i register och finanser, en uppgift som är
ryggraden i verksamheten, liksom Elisabeth Cleve som länge varit
ordförande. Framför allt vill jag tacka vår
redaktionssekreterare Lena Poulsen, som funnits med ända sedan
starten och varit till ovärderlig hjälp för mig med bl.a.
slutmanus och redaktionens alla frågor kring datorernas
outgrundliga hemligheter! Magnus Bjurhammar har genom många år
varit oss behjälplig på ett fantasiskt sätt med hemsidan och det
är också Magnus som ger oss modet att nu pröva att gå över till
en nättidning, där han kommer att finnas med. Utan alla som
hjälpt oss på Jannes Snabbtryck hade tidskriften inte kunnat se
ut som den gjort under dessa år. Den vänlighet och proffsighet
som vi mött där är ovärderlig!
Slutligen vill jag uppmana alla Er läsare att söka upp
Mellanrummet på hemsidan där Ni kommer finna mer information
efterhand som nättidskriften tar form med en redaktion i
Stockholm och två sidoredaktioner i Göteborg respektive Oslo!
Nästa vårs tema kommer att bli Förändringar i barn- och
ungdomspsykoterapi. Vad kan passa bättre än detta ämne när
Mellanrummet nu går in i en ny epok!
Britta Blomberg
ansvarig utgivare
Referenser
Power, M.
(2003). Evaluating the audit explosion. Law & Policy, 25,
185-202.
Reeder, J.
(2010). Det tystade samtalet. Om staten, psykiatrin och
försöken att undanröja det psykoanalytiska inflytandet.
Stockholm: Norstedts.
