Nr 3. 2000 sid. 117–120
|
Nr 3. 2000 sid. 117–120
Referat från EFPP:s Millennium Conference i Oxford 6 – 9 april 2000 |
|
|
Konferensen hade lockat drygt 400 deltagare, många som vanligt från Sverige. De "main speakers" som var inbjudna fokuserade sina "papers" på nya trender i samhället och hur vi psykoterapeuter möter en föränderlig världsbild hos dem vi arbetar med. Isobel Menzies Lyth, Storbritannien, in ledde med ett intressant paper om "Whence?, Where? And Wither?" där hon berörde hur det som i tidigare generationer varit "containat" av samhäl leliga institutioner nu har brutits ned. Vad innebär det för nutidens männi skor att ständigt – ända in i vardagsrummet och med dess TV-skärm – över sköljas av information om allt som är katastrofalt. Kraftfulla bilder på faror kontra brister på hur detta tas om hand i olika relationer. Menzies Lyth me nade att "Society is mad!" Med detta uttalande belyste hon hur samhället nu för tiden innefattar många psykotiska strukturen där t.ex. symboler inte längre är symboler utan något som iscensätts och levs ut. I detta är barnen de som blir mest lidande genom den brist på vägledning av vuxna som många av den yngre generationen lider av. Vad innebär stressrelaterade sjukdomar, jakten på mer pengar och problem i arbetslivet? I dag lever vi ett samhälle som inte ger mycket möjlighet till reflekterande och meditation. Det finns å ena sidan en djup rädsla för förändring – och samtidigt tycks det finnas hopp och tro på framtiden, men det måste även finnas re spekt för det förflutna. Det krävs tålamod i behandlingsarbete och inte en bart allt snabbare lösningar på mänskliga lidanden, menade Menzies Lyth. Göran Ahlin, gruppsykoanalytiker från Stockholm, framhöll i sitt "paper" att grupper existerat sedan människans ursprung i form av stammar, familjer och samhällen. Gruppen kan därför ses som en naturlig form för psyko terapeutiskt arbete. Han använde begreppen "Cradle, Cage and Climbing Frame" som en metafor för grupprocesser där "hållandet", vaggan, utgör första steget, därefter "hagen" inom vars ramar medlemmarna i gruppen börjar finna sina former, till "klätterställningen" där själva växandet kan praktiseras. Att stanna i "vaggan", det goda hållandet, kan innebära trygghet, men också risken att bli instängd. I "barnhagen" åstadkoms en gro grund för upplevelsen av utsida (vad finns därutanför), och insida (vad finns hos patienten). När man väl klättrar upp i klätterställningen så finns möjligheten att se världen från olika utsiktspunkten samtidigt som man kan vara såväl på insidan som utanför själva ramverket. Margaret Rustin, Storbritannien, kallade sitt paper "Creative Tensions: Child and Adolescent Psychotherapy as an Applied Psychoanalysis". Detta var kanske det "paper" som låg närmast de arbetsuppgifter som man inom barn- och ungdomspsykiatrin brottas med. I sin presentation pekade Rustin på den tillväxtpotential som existerar inom de nyare psykoanalytiska teorierna, men också de faror som finns. Hur kan man bevara kärnan, de essen tiella värderingar som finns inom analysen så att de kan omsättas i "the public sector". Hon framhöll att just i England (liksom i en del andra europeiska länder) är psykoterapeutens identitet också hans professionella an ställningsförhållande. Här skiljer vi oss åt i t.ex. Sverige där ytterst få barn- och ungdomspsykoterapeuter anställs som just terapeuter. Vi har en annan bas för vår yrkesverksamhet. Trots denna anknytning i England, beskriver Rustin hur:
Rustin berörde hur nya kunskaper från spädbarnsobservationer börjar få konsekvenser för "the psychological task of old age". Hon nämnde också ett exempel med en pojke med mycket starka, utagerande våldstendenser som hon mötte i terapi en gång per vecka. Detta var ett barn med en tragisk bakgrund och med erfarenheter av en grym utsatthet från vuxenvärlden. Rustin betonade att det är dessa barn som vi allt oftare möter i det vardagliga arbetet som psykoterapeuter i offentlig tjänst.
Detta, menar Rustin, leder till "shared and overlapping expertise among professionals" och innebär möjligheter till gemensam utbildning, men ock så till att våra yrkesgränser måste revideras. Joyce McDougall, verksam som psykoanalytiker i Paris var den sista i ra den av "main speakers". Hennes tema rörde "Sexuality and Neosexualiti es", en fascinerande och provokativ presentation av den nya sexualitet som överskrider vanliga normer. McDougall pläderade för att vi lever i ett föränderligt samhälle och så länge uttrycken för "neosexualiteten" inte skadar andra, menade hon att detta var något som man som terapeut inte skulle "terapera bort" utan hjälpa patienten att leva med. Livsfrågor runt sex ualiteten är universella: "vem är jag som sexuell varelse, vilken är min sex uella identitet"? Komplexiteten i de libidinösa impulsernas uttryck startar tidigt och ger efterklang i vuxen ålder.
En förvirrad sexuell identitet skapar inre tomhet eller död. MeDougall frå gar sig vad perversion egentligen är och sätter ljus på begrepp som normalitet kontra avvikelse. Workshops Varje eftermiddag innehöll ett stort utbud av workshops. Det var svårt att välja mellan ett hundratal intressanta parallellföreläsningar! Flera av dem presenterades av svenska deltagare. I en annan artikel i detta nummer av Mellanrummet presenteras ett "paper" angående terapi med föräldrar av L. Hughes och A. Stutton, The psychotherapy of Parenthood. Det var flera workshops från de fd. sovjetstyrda staterna som var mycket intressanta att lyssna till. Gunta Ancane från Rigas universitet, talade om "Changes in Society and Psychoanalytic thinking". Lettland beskrevs som ett samhälle med rötterna i väst och med öst som förtryckare. Den fria tan ken och språket tillhör därför väst, men det skrivna språket är den ryska, kyrilliska skriften. Det lettiska folket levde därför i en split, men nu börjar de fria tankarna även kunna uttryckas på det alfabet som många fostrats att använda – en integration mellan den fria tanken och det skrivna ordet har blivit möjlig. Discussion groups Varje eftermiddag fanns återkommande diskussionsgrupper. Dessa har un der EFPP konferenserna utfallit med varierande succé. Syftet är att deltaga- re från olika länder erbjuds ett forum för diskussion av teman som kommit upp i plenarsessionema. Vi hade glädjen att delta i två mycket givande grupper där mötet över nationsgränsema stärker identiteten som barn- och ungdomspsykoterapeut. Nästa EFPP konferens i barn- och ungdomssektionen blir i Caen, Frankrike 28 –3 0 september 2001 med temat Psychotic Children and Adolescents and their Families. Mainspeakers är Anne Alvarez (England), Lore Schacht (Tyskland) och Didier Houzel (Frankrike). Läs mer om EFPP på hemsidan: http://www.efpp.org (http://www.enigma.se/efpp)
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
