Nr 3. 2000 sid. 29–31
|
Nr 3. 2000 sid. 29–31 Intervju med Anna-Lisa Björneberg |
|
|
Anna-Lisa Björneberg är socionom och leg. psykoterapeut. Hon har arbetat inom barn- och ungdomspsykiatrin i 16 år, 1970–1986. Därefter arbetade hon fram till 1997 som psykoterapeut vid S:t Lukasstiftelsen i Göteborg. Barnpsykiatrin i Göteborgsområdet växte fram under den tid Anna-Lisa var verksam där. I intervjun beskriver hon hur BUP i Göteborgs kranskommuner och södra Bohuslän förändrats sedan pionjäråren fram till idag. Anna-Lisa Björneberg utbildade sig till socionom i Göteborg och kom första åren att arbeta inom kommunal socialvård där det på den tiden fanns tre nämnder: nykterhets-, social- och barnavårdsnämnden. Innan Anna-Lisa började på Socialinstitutet praktiserade hon vid "Statens Skyddskonsulent för Äldre i Göteborg", en ny institution på den tiden. Där kom hon för första gången i kontakt med socionomer som hade ett psykodynamiskt tänkande runt sociala problem. Detta påverkade inriktningen på arbetet och förståelsen för mänskliga problem på såväl individ- som grupp- och samhällsnivå. Efter en period på nykterhetsnämnden i Göteborg, där Anna-Lisa var med och startade en särskild enhet för kvinnor med missbruksproblem, följde arbete på barnavårdsnämnd och socialnämnd, samt en kort period som skolkurator. 1970 började Anna-Lisa på den barnpsykiatriska mottagningen vid Mölndals lasarett. Bohuslän var då delat i en sydlig och en nordlig del med varsin direktion. Detta var före storkommunernas tid och till Mölndalsmottagningen hörde förutom Mölndal också Askim, Härryda, Kungälv och Partille, dvs. ett mycket stort upptagningsområde. Först 1974 startades en egen verksamhet i Kungälv och två mottagningar (1978) i Härryda och Partille. Det fanns inga slutenvårdsplatser för barn och ungdomar i söder trots det stora barnantalet inom området. Avdelning för sluten barnpsykiatri och behandlingshem fanns endast i Uddevalla. Det barnpsykiatriska arbetet bestod under de första åren från 1970 huvudsakligen av testningar, diagnostisering av barn som skulle börja skolan och intygsskrivning för omhändertagande av barn till sociala myndigheter. Det fanns ännu inga skolpsykologer, och inte heller psykosocial kompetens på BVC. ...
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
