Nr 3. 2000 sid. 48–54

 
Margareta Bergenstråhle & Gunnel Rosenlind

 

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

 

Margareta Bergenstråhle och Gunnel Rosenlind är båda legitimerade psykologer, psykoterapeuter och handledare utbildade samtidigt vid Ericastiftelsen. De har ett 30-årigt kliniskt samarbete. Sedan 10 år tillbaka har de utvecklat och presenterat en form av barnpsykoterapi med integrerat föräldraarbete, som de kallar Relationsfokuserad barnpsykoterapi eller Samlekterapi.

Redan i ordet föräldrabehandling förutsätts en relation. Man är inte förälder, om man inte har barn, man har inte barn utan något slag av relation. Efter många års erfarenhet av terapeutiskt arbete med barn, ungdomar och deras familjer har tyngdpunkten för vårt intresse också kommit att förskjutas till relationen barn–föräldrar.

Det är enligt våra erfarenheter föräldrarnas utvecklingspotential, som öpp- nar möjligheterna för bättre arbete med barn och familjer. Utgångspunkten är alltid det barn man sökt för. Det gäller för oss terapeuten att, bedöma problematiken och göra ett behandlingsförslag, där alla resurser bedöms och tillvaratas. För att göra en bra bedömning menar vi, att det är viktigt att inkludera föräldrarnas psykiska fungerande och noggrant granska relationen barn–föräldrar. I det terapeutiska arbetet är det också relationen vi fokuserar på och en av våra målsättningar är att förbättra denna.

Vi har utvecklat ett arbetssätt, där vi helt integrerar barn- och föräldraterapin. Vi kallar detta relationsfokuserad barnpsykoterapi eller samleksterapi för enkelhetens skull. Vi kommer senare att mer gå in på denna specifika modell.

Att etablera en arbetsallians

Att förlägga möjligheterna eller begränsningarna till föräldrarnas utvecklingspotential utesluter inte vårt ansvar som terapeuten. Tvärtom menar vi, att det är terapeuternas förmåga att etablera kontakt, formulera hypoteser kring problematiken och känslomässigt kunna förankra sin bedömning hos föräldrarna som till syvende och sist avgör, hur framgångsrikt ett arbete blir. Det är den känslomässiga samverkan mellan parterna, som i utgångsläget är så maximalt ojämlikt, som måste fås att fungera. ... 


 

 

 Till förstasidan!    Överst på sidan!    Tillbaka ett steg!    Skriv ut sidan!

 
 

 

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Magnus Bjurhammar www.enigma.se
Webbmaster