Nr 3. 2000 sid. 89–93 

 

Margareta Carlberg
 

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

 

Margareta Carlberg är psykolog, psykoterapeut och fil. dr. i psykologi. Hon har varit verksam under Mer än 30 år inom barn- psykiatrisk öppenvård, med många olika inriktningar i arbetet: konsultation, psykoterapi, undervisning, handledning, forskning och kvalitetsutveckling.

Intresset för korta insatser har funnits under hela det praktiska yrkeslivet. Numera har Margareta övergått till arbete på Social- styrelsen, som samordnare i barn- och ungdomsfrågor.

"Det blev bara så"

För de flesta föräldrar som söker barnpsykiatrisk hjälp känns problemen överväldigande stora. De är angelägna om att få hjälp, men har troligen sällan tagit ställning till hur de vill att hjälpen ska ges, eller hur stor mängd behandling svårigheterna kan kräva. Det visar sig att hälften av de familjer som söker hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrisk öppenvård gör högst fyra besök. I stort sett är engångsbesökare inte missnöjda (Vahlberg, 1994, Wulff, 1996). "Det bara blev så" blir svaret oftast om man frågar hur det kom sig att det blev ett enda besök. Vi behandlare blir ofta överraskade när familjer slutar komma. Finns det olikheter i föreställningar eller outtalade förväntningar som bidrar till detta? Hur ska vi kunna förstå varandra bättre, mötas tydligare?

Korta, tydligt strukturerade insatser uppskattas av familjerna och leder till bra behandlingsutfall (Landberg, 1993, Carlberg m.fl., 1998). När man ringat in det problem som är mest angeläget att förändra och sätter upp en korttidsram, kan familjerna satsa helhjärtat, behandlarna arbeta intensivt och mötena präglas av en intensiv närvaro (Johannesson & Rhodin, 1999). Korttidsterapi kan vara till hjälp för familjer med avgränsade problem, men kan också vara bra för familjer med stora svårigheter. Kanske är det en kort insats som familjen orkar engagera sig i för tillfället. Viktigt är att problemen kommer fram ordentligt och att stämmer i mötet mellan familj och behandlare (Carlberg m.fl., 1998). Ett positivt utgångsläge skapas utifrån mycket tydliga uppdrag. Hur får man då dessa till stånd? Behandlama behöver snabbt få en uppfattning om familjens förväntningar och farhågor ...


 

 

 Till förstasidan!    Överst på sidan!    Tillbaka ett steg!    Skriv ut sidan!

 
 

 

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Magnus Bjurhammar www.enigma.se
Webbmaster