Nr 4. 2001 sid. 133–135
INSIDE LIVES
Psychoanalysis and the growth of the personality
|
Nr 4. 2001 sid. 133–135
INSIDE LIVES |
|
|
I "Inside lives" beskriver Margot Waddell, med utgångspunkt från kleinianskt- och post-kleinianskt tänkande, en modell för hur en människas inre liv formas och utvecklas. Läsaren får på ett levande sätt följa individens strävan att bli-sig-själv och att hitta-sig-själv-i-världen från fosterstadiet, spädbarnstiden och koltåldern till latens- och tonårsperioden fram till vuxenlivet och åldrandet. De traditionella utvecklingsfaserna följs i kronologisk ordning om än inte i ortodoxa utvecklingstermer. Författaren redovisar även sin ståndpunkt att varje utvecklingsfas karaktäriseras av ett specifikt sinnestillstånd ("state of mind") och att detta tillstånd kan återfinnas även i andra utvecklingsfaser. Även om utvecklingen följer vissa bestämda faser måste alltså hänsyn tas till att individens utveckling har sin egen komplexitet. Författaren levandegör de teoretiska tankegångarna med vinjetter från spädbarnsobservationer och kliniskt arbete med barn, tonåringar och vuxna. Dessutom fördjupas innehållet av träffsäkra och väl avvägda citat hämtade ur den skönlitterära skattkistan, från poesi såväl som från romaner och myter. Den uppläggningen bidrar till att de förmedlade kunskaperna genomsyras av ett känslomässigt djup. Det första kapitlet "States of Mind" inleds med ett citat av T.S. Eliot vilket fångar komplexiteten i en människas personlighetsutveckling som den presenteras i boken.
Författaren menar att även om växande och utveckling följer en viss kronologisk ordning så finns det något i den mänskliga naturen som kronologin inte råder över. Varje utvecklingsfas kännetecknas av olika sinnestillstånd. Det gäller för spädbarnet, koltbarnet, latensbarnet, såväl som för tonåringen och den vuxne. Dessa tillstånd kan dock existera även inom en individ som är på en helt annan utvecklingsnivå. Gagnar detta tillstånd individens utvecklingsmöjligheter eller binds personligheten till en tidigare utvecklingsnivå från vilken det är svårt att ta sig loss? I boken beskrivs t.ex. det späda barnets skräck för desintegration vid separation som ett sinnestillstånd och att detta är ett tillstånd som vi kan känna igen även hos en vuxen person som går i psykoterapeutisk behandling. I avsnittet om vuxenutvecklingen ges ett exempel på den knappt tvåårige pojke som med moderligt lugn kan "hålla", om än tillfälligtvis, sin egen mors förtvivlan. Hon kan ta hjälp av detta och skyndsamt återhämta sig. Läsaren får även följa den gamla damen som kortvarigt grips av oidipal svartsjuka inte olik treåringens. Den gamla kan återhämta sig med hjälp av sitt tänkande och sin livserfarenhet. På detta sätt, menar författaren, skiftar ständigt våra tankar och känslor mellan omogna och mogna nivåer. För att utvecklingen skall fortskrida krävs en rörelse mellan dess nivåer. Problem uppstår först när stagnation sker i ett sinnestillstånd vilket kommer att utgöra ett hinder för vidareutveckling. Begynnande samspel Titeln "Inside lives" kan ge en bild av att Margot Waddell uteslutande behandlar det inre livets utveckling, men egentligen är det samspelet mellan den inre och den yttre världen och hur de påverkar varandra som vi får ta del av. Läsaren får följa den livslånga och komplicerade process som det innebär att utvecklas till att bli en unik person. Vi påminns om att redan under fosterstadiet påverkar föräldrarna sitt ofödda barn genom att tillskriva det sina egna drömmar, förhoppningar och farhågor. Spädbarnet föds med sitt eget komplexa känsloliv och skall även samspela med sina föräldrars fantasier och deras verklighet. Det är av grundläggande betydelse för barnets fortsatta möjlighet till utveckling av ett "sant själv" att modern i det nära samspelet med sitt nyfödda barn har förmåga att se, förstå och hålla psykisk smärta, vilket även är psykoterapeutens uppgift i det kliniska arbetet. Den fråga som utforskas i samtliga utvecklingsstadier och vilken på så sätt utgör en röd tråd genom hela boken är: vilka faktorer i samspelet mellan den inre och den yttre världen underlättar alternativt försvårar barnets utveckling? Frågan belyses ingående i kapitlen om det begynnande samspelet mellan mor och spädbarn. Författaren utgår från Bions begrepp "containment and reverie" och "defence against pain". Spädbarnet antas ha ett omoget psyke som lätt överväldigas av ångest och behöver därför någon utanför (modern) som kan ta in dess ångest, som försöker förstå utan att veta, som smälter och lämnar tillbaka den i bearbetat skick. I relationen "container–contained" upplever spädbarnet sig vara "hållet", ha ett "psykiskt skinn" som omsluter det kaos som råder i dess inre. När detta sker kontinuerligt kommer barnet gradvis att uppleva att det kan "hålla" sig självt, vilket är en förutsättning för utvecklingen mot ett integrerat själv. Om barnet i alltför stor utsträckning lämnas att ta hand om sin egen ångest kommer det att närma sig upplevelsen av s.k. namnlös fasa. Spädbarnet tvingas då, för att överleva psykiskt, att finna ett sätt att "hålla" sig självt. Esther Bick kallade det för bildandet av ett "second skin", som kan ta sig uttryck i exempelvis kraftig muskelspänning. Det kommer att utgöra ett allvarligt hinder för fortsatt utveckling mot ett "sant själv". Avvänjning Författaren fortsätter med att låta oss ta del av sina tankegångar beträffande avvänjningens ("weaning and separation") betydelse för den fortsatta utvecklingen. Avvänjningen ses som prototypen för alla senare separationer och förluster. Det sätt på vilket avvänjningen förlöper kommer att få stor betydelse för förmågan att hantera kommande separationer och möten med nya livsbetingelser. Barnet behöver moderns hjälp att ge upp intensiteten av tidigare upplevelser och att hantera sorgen över det. Avvänjning är en central aspekt av uppväxandet och den separationen möjliggör utvecklandet av ett symboltänkande. Det finns ett nära samband mellan förmågan att sörja och förmågan till känslomässig utveckling. Författaren menar att avvänjningsprocessen aldrig "löses". Den är något vi alla arbetar med om och om igen i olika utvecklingsfaser och på olika plan. Det sker i livet i allmänhet och i terapirummet i synnerhet. Fortsatt utveckling och mognad Att kunna bära förluster och riskera förändringar för att gå vidare till kommande utvecklingsfaser kräver en grundtrygghet som härstammar från det späda barnets erfarenheter i det begynnande samspelet med den yttre världen, nämligen upplevelsen av ett pålitligt "hållande". Margot Waddell beskriver hur barnet med olika erfarenheter från det tidiga samspelet går vidare och möter nya utmaningar i kommande utvecklingsfaser. Hon visar på hur samspelet i dessa faser stödjer respektive hindrar fortsatt utveckling. I kapitlen som behandlar adolescensutvecklingen beskriver författaren utförligt komplexiteten i att finna sin sanna och separata identitet. Vi får följa olika sätt att hantera den omvälvande process som tonårsutvecklingen innebär, då förmågan att hålla den egna ångesten ställs på sin spets. Läsaren påminns om att under denna utvecklingsfas kommer projektioner alltid att dominera över introjektioner och att det ständigt pågår en utvecklingsprocess i det tysta när förloppet är godartat. Tonåringen uppnår gradvis mognad när hon/han har förmåga att ta tillbaka sina infantila projektioner och kan uppleva själva bearbetandet som en möjlig process. Grunden för utveckling mot en vuxen identitet består även i att kunna stå ut med ovisshet, att inte veta och att introjicera de goda kvaliteterna i moders- och fadersgestalterna. Författaren tar upp olika definitioner av mognad som har presenterats av psykoanalytiker genom åren. Freud menade att mognad var förmågan att arbeta och älska. Klein ansåg det vara förmågan att leva i den depressiva positionen och Bion, förmågan till fortsatt utveckling. I den fortsatta beskrivningen av utvecklingen, nu framme vid vuxenlivet, belyser författaren på ett intressant sätt skillnaden mellan den vuxnes roll och funktion. Rollen, ett ytfungerande, jämförs med det lilla barnets försök "att bli stor" och funktionen, som den genuina vuxenidentiteten vilken bl.a. innebär en förmåga att ta hand om psykisk smärta. Författarens övertygelse är att utveckling, i alla åldrar, är en ständig strävan efter att ta tillvara och lära sig något av varje upplevelse som livet har att erbjuda. I enlighet därmed låter hon George Eliots optimistiska citat prägla det avslutande kapitlet.
Inside lives kan läsas och användas på olika sätt. Det jag ställer mig främmande inför, som föreslås i boken, är att den kan läsas av föräldrar i syfte att förstå sina barns utveckling och behov. Jag tror att det finns andra sätt för den målgruppen att förstå sig på sina barn än att läsa den här boken. Min uppfattning är att den vänder sig till dem som arbetar psykoterapeutiskt med barn, ungdomar och deras föräldrar. Boken kan även bli ett värdefullt bidrag för lärare som undervisar på psykoterapiutbildningar och en givande läsning för kursdeltagare. Den är dessutom ett stycke livsfilosofi som gör att man berörs både som människa och psykoterapeut. Det är stimulerande att få följa personlighetsutvecklingen genom hela livscykeln samlat i en bok där tanke och känsla förenas. Gerd Ganse
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Margot
Waddell är psykoanalytiker och konsulterande barnterapeut vid Tavistock
Clinic i London. Tillsammans med Nicholas Temple är hon redaktör för
en skriftserie där det kliniska arbetet och den teoretiska
förankringen vid Tavistock presenteras. I bo-ken"Inside lives"
beskriver hon det inre livets utveckling och samspelet mellan den yttre
och den inre världen som den kan ses med utgångspunkt från modern
psykoanalytisk teori. Författaren följer personlighetsutvecklingen
från spädbarnstiden till ålderdomen. Boken "Inside lives.
Psychoanalysis and the growth of the personality" är utgiven av
Duckworth, London i Tavistock Clinic Series.
