Nr 4. 2001 sid. 22–34
|
Nr 4. 2001 sid. 22–34
Majlis Winberg Salomonsson |
|
|
Jag har många gånger ställt mig frågan: Hur ska man som terapeut göra när man ger en tolkning, men man inte upplever sig ha någon patient att tala med? Vad är det som gör att en, som jag i stunden tycker, adekvat tolkning ej verkar bli till ringaste hjälp? Ett sätt att formulera frågan blir i termer av depressiv och schizo-paranoid position. När patienten befinner sig i den depressiva positionen kan mina tolkningar tas emot. Däremot, när patienten helt är inne i den schizo-paranoida världen och man kan säga att han/hon som bäst skulle behöva mina tolkningar, då tycks det inte finnas någon som hör vad jag säger.
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Leg. psykolog Majlis Winberg Salomonsson, privatpraktiserande
psykoterapeut och psykoanalytiker i Stockholm, beskriver i sin artikel
arbetet med att hos såväl analytiker som patient skapa ett utrymme
för tankar – ett utrymme nödvändigt för kreativitet, utveckling och
tolkning.
