Nr 4. 2001 sid. 79–81

Ann Lantzourakis
 

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

 

Om den absoluta vikten av att i den normala utvecklingen hos barnet och i psykoterapi utveckla ett tidsmedvetande som grund för förmågan att symbolisera, är temat för Ann Lantzourakis artikel. Ann har under många år arbetat som psykolog och psykoterapeut på PBU i Stockholm.

 

"Ditt förflutna är ett skelett som går bakom dig. Din framtid är ett skelett som går framför dig. De kommer inte att överge dig, men ibland vill de tala med dig och ber dig sitta ner och vila." Citatet kommer från den tyska filmen "Keiner liebt mich", på svenska heter den "Ingen tycker om mig".

Tidsmedvetandet är kanske unikt för människan. Vi kan samtidigt rymma tankar om förfluten tid, nutid och framtid. Man har länge kopplat människans unika "medvetande" till hennes tidsbegrepp. Kanske är vi den enda arten av varelser som vet, även när vi är friska, att vi skall dö? För att kunna tänka framåt och bakåt i tiden måste vi kunna föreställa oss platser och tidpunkter som inte är här just nu, det vill säga kunna bära med oss inre bilder av något som för stunden är osynligt.

 


 

 

 Till förstasidan!    Överst på sidan!    Tillbaka ett steg!    Skriv ut sidan!

 
 

 

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Magnus Bjurhammar www.enigma.se
Webbmaster