|
Nr 5. 2001 sid. 115–118Spädbarnsverksamheten VideungKerstin Norrbom |
|
|
Man vet nu att spädbarnet snabbt uppfattar när kommunikationen inte fungerar och reagerar med förvirring och tillbakadragande. Det är ingen nyhet att spädbarn kan bli deprimerade av brist på kontakt – det har studier av barn på barnhem visat redan på 40-talet (Bowlby m.fl.). Vi vet också att barnet löper risk att bli försummat om föräldern av någon anledning är psykiskt frånvarande och inte förmår möta sitt barn (Mahler, Winnicot m.fl.). Att barnet utvecklar en trygg känslomässig relation i samspelet med andra är alltså av central betydelse. Grunden i personligheten läggs under de första 18 månaderna och "känslomässig undernäring" under den utvecklingsfasen kan ge störningar som är mycket svårbehandlade längre fram i livet. När samspelet inte fungerar kan barnet reagera med olika symtom som skrikighet, sömnsvårigheter, matproblem eller visa tecken på inaktivitet, kraftlöshet och ointresse för omvärlden redan under det första levnadsåret. Hos den grupp av barn som kommer i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin ser man ganska ofta att problem och relationssvårigheter debuterat redan under spädbarnstiden även om det är långt senare som föräldrarna söker hjälp. I Sundsvall bedrivs spädbarnsverksamheten Videung två eftermiddagar/två timmar i veckan och ingår som en del i den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. Spädbarnsverksamheten tar emot familjer med späd- och småbarn i åldern 0 – ca 1½ år. Målgruppen är späd- och småbarnsfamiljer som är utsatta för sådana påfrestningar att stöd inte kan ges inom exempelvis mödra- och barnhälsovården eller barnsjukvården. Syftet med spädbamsverksamheten är att behandla relationsstörningar i späd- och småbamsfamiljer. Ett kriterium för inskrivning i spädbarnsverksamheten är att föräldern eller barnet har symtom som kan försvåra kontaktutvecklingen dem emellan. En vanlig anledning till oro kan vara att de förväntade föräldrakänslorna inte infunnit sig. "Jag känner ingenting för honom", "Det känns inte som om det är mitt barn". Ofta kommer dessa reaktioner som en fullständig överraskning. Barnet kan vara planerat och önskat och förväntningarna höga. Lyckan att vara föräldrar uteblir och föräldern kanske känner ilska och irritation mot barnet. I bland är det barnet som visar symtom. Spädbarnet har ännu inte möjlighet att uttrycka sina känslor på annat sätt än genom kroppsliga reaktioner och skrik. Det vanligaste är problem som har med mat och sömn att göra. Ett annat varningstecken är att viktkurvan planar ut eller att barnet minskar i vikt. Målsättningen är att så tidigt som möjligt komma i kontakt med späd- och småbarnsfamiljer i kris. Behandlingen syftar till att barnet skall få möjlighet att utvecklas i ett tryggt och levande samspel med sina föräldrar. Grunden för samspel är förmågan att känslomässigt knyta an till en annan människa. Mål för samspelsbehandlingen är att vägleda de föräldrar, som upplever svårigheter i att förstå sitt barns reaktioner eller behov. Vidare att hjälpa föräldrar till en utvecklingsstödjande kommunikation, att stärka föräldrarna i föräldraskapet med mål att bli goda förebilder för sitt barn, att tillsammans med föräldrarna, vid behov, hitta för dem fungerande vardagsrutiner. Den huvudsakliga verksamheten består av miljöterapeutiska insatser med inskrivna familjer. Arbetet är av förebyggande karaktär och en konkret vardagsbehandling med pedagogiska inslag. Grunden och inriktningen för verksamheten är gruppverksamhet med samtal, aktiviteter och samspelsbehandling. Behandlingen går i första hand ut på att hjälpa förälder och barn att knyta an till varandra. För att åstadkomma eller öka kontakten mellan förälder och barn används vardagliga situationer som amning, matning, blöjbyte och lek. Det är i sådana situationer som viktiga möten mellan förälder och barn äger rum. Förutom deltagande i gruppverksamheten, erbjuds de föräldrar som så önskar, individuell behandling via, den utvecklingsstödjande kommunikationsmetoden Marte Meo – en metod där videoteknik används (Ovreeide & Hafstadt). Tillsammans med familjen formuleras ett kontrakt som innehåller ett ganska konkret mål för deras vistelse vid spädbarnsverksamheten. I kontraktet ingår följande:
Det förhållningssätt som används i behandlingsarbetet både vad gäller enskilda kontakter och gruppsammankomster går ut på att ta tillvara föräldrarnas egna inneboende resurser och stödja dem till ett positivt samspel med sina barn. Videofilmning, skattning/observationer av barnets utveckling samt föräldra-barnsamspelet används i syfte att utvärdera behandlingsverksamheten; jämförelser har gjorts före och efter behandlingen. En utvärdering utfördes under perioden februari -96 – mars -99. Behandlingen granskades utifrån att föräldrar och inremitterare ombads att besvara ett antal frågor i ett frågeformulär. Elva av 16 familjer, som deltagit i Videungsverksamhet, samt nio av 13 inremitterare, som besvarade frågorna, uppgav alla att de var mycket nöjda med det stöd verksamheten hade gett dem. Ingen mer omfattande eller systematisk utvärdering av spädbarnsverksamheten Videung har utförts. Osäkerhet vad gäller resultatens tillförlitlighet kan förekomma. Delvis på grund av undersökningsmaterialets ringa omfattning och att utvärderingen utförts av Videungs egen behandlingspersonal. Utifrån Videungspersonalens erfarenheter och föräldrars samt inremitterares svar kan dock följande slutsatser dras:
Intressant vore att, utifrån ett mer omfattande undersökningsmaterial, mäta om de positiva effekterna av samspelsbehandling håller i sig över längre tidsperioden, t.ex. en långtidsstudie där samtliga spädbarnsverksamheter i Sverige ingick. Att satsa på spädbamsverksamhet, att sätta det späda barnet och dess samspel med sina föräldrar i fokus – det är att satsa på framtiden och är ett förebyggande hälsoarbete som har sin början när livet börjar. Målsättningen för den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten är att "igenkänna, bota och lindra psykiska störningar hos barn/ungdomar och deras familjer och att förebygga psykiska störningar". Målgruppen för den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten är barn och ungdomar i åldern 0–18 år och deras familjer. En spädbamsverksamhet borde vara en prioriterad del i det barn- och ungdomspsykiatriska arbetet och en viktig angelägen resurs i arbetet med att förebygga och behandla tidiga relationsstörningar mellan föräldrar och barn. En trygg anknytning till föräldrarna är förmodligen den bästa investeringen som finns för att förhindra fysiska, psykiska och sociala störningar längre fram i livet. Genom tidiga insatser kan behov av mer krävande och kostsamma insatser senare undvikas. Har vi råd i samhället att låta bli att prioritera sådan verksamhet? Videungsteamet genom Kerstin
Norrbom Referenser:Ovreeide, H. Hafstadt, R. The Marte Meo method and developmental supportive dialogues. Häggkvist, Norrbom, K. (1999). Videung - spädbarnsverksamhet inom Barn- och ungdomspsykiatrin, Projektredovisning 1999-04-09, Socialstyrelsen dnr 1471-5480.
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
Under de senaste decennierna har spädbarnsforskning gett oss nya kunskaper om spädbarnets utveckling. En mängd rapporter visar att d n nyfödde är mycket mer kompetent och därmed också mer sårbar än man tidigare trott
(Stern m.fl.). Från första stund efter födelsen börjar barnet orientera sig i tillvaron och söker aktivt kontakt med omgivningen.
