Jag skulle vilja anmäla en intressant bok som ger anledning till många
tankar inom ett område som fått alltmer intresse. Mellanrummet har i
några nummer haft med artiklar om fosterbarn och familjehem, om
psykoterapeutiskt arbete inom ramen för ett sådant sammanhang. Boken,
med ovanstående titel, som jag skulle vilja rekommendera handlar om
just detta.
Författarinnan Carina Håkansson startade
tillsammans med kollegor en familjevårdsstiftelse där man valde en
arbetsform med placering i familjehem, individualpsykoterapi till den
placerade och handledning till familjehemmen. I detta kontext kom
begreppet det utvidgade terapirummet till. Boken är en beskrivning av
både verksamheten och tankarna om att knyta ihop dessa olika delar till
en sammanhållen behandlingsmodell. Först beskrivs
Familjevårdsstiftelsens verksamhet ur klientens, familjehemmets,
terapeutens och handledarens perspektiv. Sedan kommer ett avsnitt som
knyter ihop den praktiska delen med teoretiska tankegångar.
Objektrelationsteori och teoretiker som Fairbairn, Guntrip, Ogden och
Winnicott har påverkat tänkande och den kliniska verklighet som vuxit
fram. Stiftelsen har också hämtat inspiration genom samarbete med bland
andra Barbro Sandin och Lars Lorentzon. Boken avslutas med reflektioner
kring vad som egentligen är annorlunda i den modell som vuxit fram.
Boken belyser våra möjligheter att kunna få
arbeta i ett sammanhang där sammanhållande faktorer överbryggar de
svårigheter som finns när vi arbetar med behandling av de mest utsatta
människorna. Jag tänker på inledningen av boken där det utvidgade
terapirummet beskrivs som det symboliska rummet där familjevård och
psykoterapi kan mötas, utveckla och komplementera varandra.
För mig, och säkert för de flesta som arbetat med
fosterbarn eller vuxna placerade i familjehem, är det lätt att känna
igen det som beskrivs. Boken beskriver en spännande utveckling av
familjehemsarbete och en utmaning av de psykoterapeutiska ramarna, genom
sammankopplandet av de tre olika delarna: familjehemsplaceringen,
individualpsykoterapin och handledningen. Det sammantagna resultatet blir
mycket mer än de enskilda delarna var för sig. Jag ser bokens innehåll
som en spännande utmaning till förnyelse inom det här området. Även
om boken beskriver placeringar av vuxna, så menar jag att det
författaren lyfter fram i lika hög grad även gäller barn och ungdomar
som placeras. Dessutom ger innehållet i boken och det centrala begreppet,
det utvidgade terapirummet, anledning och stimulans till ett fördjupat
tänkande kring behandlingskontext och ramarna kring psykoterapi.
Jag vill varmt rekommendera var och en med intresse
för familjehemsvården och psykoterapeutiskt arbete att läsa boken och
låta den inspirera till fortsatt utveckling av våra behandlingsinsatser.
Göran Jonson
BUP-mottagningen, Falun
Håkansson, C. (2000). Det utvidgade terapirummet. Stockholm:
Bokförlaget Bjurner och Bruno AB
|