Nr 6. 2002 sid. 145–146
THE PSYCHOTIC CHILD
AND ADOLESCENT
AND THEIR FAMILY
Referat från EFPP:s 4:e konferens
i barn- och ungdomspsykoterapi i Caen 28–30 september 2001
|
Nr 6. 2002 sid. 145–146THE PSYCHOTIC CHILD
AND ADOLESCENT |
|
|
I EFPP:s regi har tidigare tre konferenser anordnats inom barn- och ungdomssektionen: i Aten 1994, i Stockholm 1996 och i Rom 1999. Nu var det alltså dags för Frankrike som är ett av de länder som långsamt utvecklat sitt medlemskap inom EFPP:s barn- och ungdomssektion. Konferensen fick en särskild betydelse genom att den satte psykoanalytiskt orienterad barn- och ungdomspsykoterapi "på kartan" i Frankrike. Deltagare var cirka 400 terapeuter från de olika europeiska länderna. Några deltagare kom också från andra håll som Israel och Australien. Vi svenskar var som vanligt ganska många och fick många tillfällen till utbyte av tankar och erfarenheter med kollegor från övriga Europa. Temat för konferensen var psykotiska barn och ungdomar och deras föräldrar. I den fransktalande delen av världen använder man ordet psykotisk för att beskriva det som på andra håll går under beteckningar som t.ex. autistiska tillstånd eller borderlineproblematik. Det rådde således till en början en del begreppsförvirring under konferensen eftersom vi använde begreppet psykos på så olika sätt. Problematiken hos de barn och ungdomar som beskrevs i de olika föredragen och kliniska workshops var dock välbekanta för oss svenska barn- och ungdomsterapeuter, oavsett hur man väljer att benämna den. Valet av rubrik för konferensen kom tyvärr att påverka möjligheten för många intresserade svenskar att få ekonomiskt stöd av sina arbetsgivare för att delta i konferensen. Som vid tidigare konferenser låg tyngdpunkten på kliniska presentationer och diskussioner, vissa avsnitt berörde forskning. Konferensen kom mest att handla om barn- och ungdomsterapi och mycket lite om familjerna. Denna EFPP-konferens hade en form som utvecklats under tidigare konferenser. Plenarföredragen följdes av diskussionsgrupper på förmiddagarna och workshops och minde föredrag hölls på eftermiddagarna. En nyhet var att man infört "discussants", en speciellt inbjuden person, som belyste och problematiserade viktiga aspekter av plenarföredraget. Detta gav en fin nerv åt konferensen och mycket att fundera kring och diskutera i diskussionsgrupperna efteråt. En nyhet var också att på sena eftermiddagar hölls speciella seminarier av olika välrenommerade föreläsare. Tyvärr var dessa seminarier endast på franska och utan översättning, vilket gjorde många engelskspråkiga deltagare upprörda och besvikna. Plenarföredrag Konferensen inleddes med en plenarsession med Anne Alvarez, Storbritannien, där hon talade om "Autism and Psychosis", om psykoanalytisk psykoterapi med autistiska och psykotiska barn och deras familjer. Föredraget blev en härlig start på konferensen. Anne Alvarez enorma utstrålning, erfarenhet, teoretiska kunnande och hennes egen teoriutveckling kring arbetet med dessa barn inspirerade. Hennes föredrag följdes av ett inlägg av discussanten David Rosenfeld från Argentina. Andra dagens plenarpresentation hölls av Lore Schacht från Tyskland. Hon fokuserade i en fallpresentation på psykoterapeutisk teknik med ett barn med en borderlinediagnos. Även här åtföljdes föredraget av ett inlägg från en discussant, Bernard Golse från Paris. Här stod man i motsatsställning vad gällde arbetet med överföring, motöverföring, och tolkning. B. Golse förstod sig inte på Lore Schachts arbete direkt i relationen med barnet inom metaforens ram – ett arbetssätt som är väl bekant för oss svenska barnpsykoterapeuter. Sista dagen ägnades åt ett föredrag av Didier Houzel, psykoanalytiker verksam i Caen och huvudansvarig för konferensen. Han berättade på ett mycket levande sätt om en psykoterapi med ett autistiskt barn. Han förde bl.a. in ett resonemang om kvinnliga och manliga aspekter i det autistiska tillståndet. Discussant här var Susanne Maiello från Italien. Flera av oss önskade en engelsk översättning av det intressanta föredraget. Troligen kommer Didier Houzel att publicera sitt föredrag på engelska – så håll ögonen öppna! Konferensen avslutades med en rundabordsdiskussion om ar-bete med familjer till barn med psykotiska tillstånd. Discussion groups Varje plenarpresentation följdes av gruppdiskussioner angående det ämne som presenterats. Det har genom årens lopp utvecklats en mycket bra tradition vid EFPP-konferenserna där deltagare från olika länder möts i mindre grupper för att utbyta tankar och erfarenheter med varandra. I sann EU-anda vill man främja detta utbyte av internationella kontakter. Många tyckte att dessa grupper var något av det mest givande på hela konferensen. Workshops Under två av dagarna fanns utrymme för många workshops. Arrangörerna hade valt att ge gott om utrymme för varje presentation (75 minuter) och varje workshop innehöll två presentationer. Det var många intressanta papers som konferensdeltagarna fick ta del av. Sheila Spensley, barn- och ungdomspsykoterapeut vid University College i London, berättade om en undersökning som gjorts om Autism and Maternal Attachment. Man hade här utgått från mödrarnas egna berättelser om sin egen uppväxt. Det fanns hos en majoritet av mödrarna reella upplevelser av övergivenhet och missförhållanden i deras egen uppväxtmiljön enligt svar på AAI (Adult Attachment Interview – en timmes lång halvstrukturerad intervju). Att ha ett barn med autism utgör i sig en påfrestande situation såväl för barnet som för dess föräldrar. För föräldrar som i sin tur haft bristfälliga anknytningsmodeller i sin egen uppväxt kan det faktum att man får ett barn med autism innebära ytterligare komplicerande faktorer. Många av mödrarna beskrev att de själva ej fått utveckla "a capacity to think and consider". Att ha ett barn med grava anknytningssvårigheter ställer enorma krav på föräldrar och Sheila Spensley illustrerade med stor respekt för föräldrarna hur dessa svårigheter beskrevs av mödrarna. Vid samma workshop presentade Pia Massaglia, barnneuropsykiater och barnpsykoterapeut vid den neuropsykiatriska kliniken vid Turins universitet, en psykoterapi med en 20 månaders gammal autistisk pojke. Åhörarna fick följa hur John, vars utveckling under de första levnadsmånaderna beskrevs som normal, kom till klinken p.g.a. stereotypt beteende och en språklig retardation. Som på så många håll i Italien arbetar man parallellt med barnets föräldrar (var 14:e dag) samt med en nära kontakt med hans lärare på förskolan. Terapin startade med 12 gånger gemensamma terapitimmar för mor och son. I terapin märktes Johns mycket stora behov av att få bekräftelse på förutsägbarhet och säkerhet, men samtidigt en oförmåga att kunna ta emot denna försäkran från mamman eller terapeuten. Efterhand utvecklades John och terapin avslutades successivt med kontakter mellan John och terapeuten var tredje månad. Pia Massaglia avslutade sitt paper med orden "I believe that, talking generally, a fundamental aspect of our being close to children is linked to the possibility to make a therapeutic alliance with the adults that are close to the child: parents, teachers, educators." En workshop hade psykoterapi med ungdomar som tema. Två terapeuter presenterade intressanta kliniska erfarenheter av arbete med svårt störda ungdomar. Julia Pestalozzi, från Schweiz, fokuserade på hur störd symboliseringsförmåga hos psykotiska ungdomar gör det psykoterapeutiska arbetet svårt och utmanande. Effie Layiou-Lignos från Grekland, lät oss följa med i ett terapeutiskt arbete där frågan gällde att psykiskt överleva den psykotiska överföringen/motöverföringen. Vi fick en inblick i hur utsatt, ensamt och omänskligt tungt det psykoterapeutiska arbetet kan vara i ett sammanhang där inga kollegor finns som kan hjälpa till med handledning eller annat stöd. Flera svenska barnterapeuter höll olika workshops. Kjerstin Almquist från Karlstad deltog i en workshop om traumatiserade flyktingbarn med psykotiska tillstånd. May Nilsson talade under rubriken "The dolls house: Dream or reality? A borderline Girls´Psychotherapy", Britta Blomberg presenterade ett paper som tidigare publicerats i Mellanrummet nr 4 om psykoterapi med barn med autism. Reflektioner över konferensen som helhet Ett spännande innehåll, många intressanta föredrag och workshops, värdefulla erfarenheter från diskussionsgrupperna, härliga möten över nationsgränserna! I en konferens med temat psykos kom då och då den egna galenskapen krypande, t.ex. när man suttit i en och en halv timma och lyssnat till en tolk som, utan att själv kunna förstå innehållet, översatte ett franskt föredrag till engelska som i snabb takt beskrev en mycket svår och emotionellt krävande terapi med en psykotisk pojke, med inflätade avancerade teoretiska resonemang. När sedan konferensmaten (både luncher och galamiddag) var under all kritik, i ett land där man förväntar sig det allra godaste, började vi tvivla på om vi verkligen var där vi trodde att vi var. Men inne i staden Caen på de små restauranterna återhämtade vi oss. Här kunde vi både äta och dricka underbart gott. Kommande EFPP-kongress Nästa EFPP-kongress för alla tre sektionerna med titeln Psycho-therapy – where, when and for whom? kommer att äga rum i Stockholm 4–6 juli 2003. Mer information om detta i kommande nummer av Mellanrummet – men tänk gärna på egna bidrag!
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
