Nr 6. 2002 sid. 4762Motöverföringar i barnpsykoterapiEva Eklöf, Gunnar Carlberg |
|
Enligt en anekdot klagade en student inför Melanie Klein på att han kände sig förvirrad eftersom hans patient projicerade sin förvirring på honom. Mrs. Klein lär ha svarat: "No dear! You are confused". Anekdoten fångar något av kärnan i begreppet motöverföring. Som barnpsykoterapeut kommer man oundvikligen åter och åter igen att konfronteras med starka känslor i förhållande till barn i psykoterapi. Dessa känslor leder ofta till att terapeuten agerar på något sätt. Agerandet kan vara konstruktivt eller destruktivt. Det blir av största vikt att terapeuten reflekterar över den känsla som väcks och analyserar dess ursprung. Har terapeuten fångat upp något från barnet? Det vill säga känslan kan då betraktas som en kommunikation. Finns ursprunget till känslan i en obearbetad konflikt eller tidigare erfarenhet hos terapeuten? En intervention kan i det läget bli negativ för terapin och närmast ses som ett utagerande från terapeutens sida. Både patientens och terapeutens reaktioner är beroende av hans eller hennes förflutna och nutid, realitet och fantasi, yttre och inre, samt medvetna och omedvetna processer (Igra, 1983). Vi vill här närmare betrakta liknande fenomen med fokus på begreppet motöverföring. Vi bygger främst på hur motöverföring beskrivs i litteraturen om psykoterapi och psykoanalys. Vissa resultat från en empirisk studie av terapeuters upplevelser av situationer där starka känslor har väckts i psykoterapi med barn kommer också att beskrivas. Studien kan ses som ett exempel på en framkomlig väg när det gäller hur man mer systematiskt kan undersöka de begrepp som psykoterapeuter använder sig av. ...
Artikeln i sin helhet återpublicerades 2014: artikel-motoverforingibarnpsykoterapi.pdf
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |