Att främja barns utveckling: Kerstin Neander

Kerstin Neander, socionom och Marte meo-handledare samt doktorand vid Örebro universitet, arbetar sedan 15 år på Gryningen, en verksamhet för späd- och småbarnsfamiljer i Karlskoga. Kerstin har också skrivit boken "Möten i Gryningen".

I denna artikel presenteras forsknings- projektet "Att främja barns utveckling", som tar sin utgångspunkt i Gryningen och tre andra liknande verksamheter – Lundvivegården i Skövde, Lindan i Lindesberg och Björkdungen i Örebro.

Det är en önskan att förhindra uppkomsten av psykisk ohälsa och andra problem hos barn och ungdomar, med hjälp av tidiga insatser, som ligger bakom de senaste decenniernas framväxt av ett antal verksamheter, som riktar sig till späd- och småbarnsfamiljer, varav några har beskrivits i tidigare nummer av Mellanrummet. Som jag uppfattar det har de olika verksamheterna mycket gemensamt. De bygger på i huvudsak två tankar inom modern utvecklingspsykologi.

Den ena är att ett barns utveckling under de första levnadsåren har stor betydelse för den fortsatta utvecklingen under hela livet. Den andra tanken är att det är just samspelet med betydelsefulla vuxna - i första hand föräldrarna – som är avgörande för barnets utvecklingsmöjligheter. Vidare arbetar man såväl förebyggande (primär prevention) som behandlande (sekundär prevention) och det är själva samspelet mellan föräldrar och barn som är i fokus för behandlingen. Det handlar då både om det yttre observerbara beteendet, det samspel man som utomstående kan se, och om föräldrarnas inre bilder av barnet, sig själv som förälder och liknande. Det finns en viss variation i var man lägger tyngdpunkten – i den yttre eller den inre verkligheten – och en stor variation när det gäller t.ex. hur arbetet organiseras, vilken vikt man lägger vid pappornas medverkan och vilka metoder man använder sig av. Dessa skillnader kan grunda sig i vissa olikheter när det gäller teoretiska utgångspunkter för arbetet.

Verksamheter med en mer traditionell psykodynamisk syn kan lägga större vikt vid arbete med moderns inre värld, än en verksamhet som är mer influerad av den nyare utvecklingspsykologins betoning av det vardagliga samspelet och därför fokuserar något mer på direkta samspelsinterventioner.

De fyra verksamheter som ingår i denna studie hör snarast hemma i den senare av dessa inriktningar. Skillnaderna kan också grunda sig i verksamhetens historik, dvs. inom vilken organisation den har vuxit fram. Det innebär att dessa verksamheter kan ha olika huvudmannaskap. Så drivs till exempel Gryningen i samverkan mellan landsting och kommun, medan Lundvivegården och Björkdungens Familjecentrum är verksamheter som hör till Socialtjänsten inom respektive kommun och Lindan är en rent barnpsykiatrisk verksamhet. Det är dessa fyra verksamheter som denna studie omfattar. Någon närmare presentation av dem finns det inte utrymme för här, men den som är intresserad av Gryningens verksamhet hänvisas till boken Möten i Gryningen (Neander, 1996).

Nr 8. 2003 sid. 103–112

Att främja barns utveckling

Kerstin Neander

2011-10-29