Socialstyrelsen har nyligen publicerat en gedigen genomgång av sitt
utredningsarbete avseende ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder)
hos barn och vuxna (Socialstyrelsen, 2002).
Man redogör för ADHD-begreppets historik, prevalens i olika
länder/kulturer, diagnostiska metoder, differentialdiagnostiska
frågeställningar m.m. Man ger även rekommendationer om relevanta
behandlingsinsatser.
Främst framhåller man farmakologisk behandling som det främsta
alternativet vid behandling av ADHD. Behandlingsforskning betonas som ett
betydelsefullt arbetsområde, men då begränsar man sig till s.k.
"evidensbaserad behandling".
Man utelämnar helt den psykodynamiskt orienterade psykoterapin. Dock
nämner man i förbifarten att det saknas evidens för att psykodynamisk
individualpsykoterapi skulle vara verksamt vid ADHD och andra
neuropsykiatriska tillstånd och handikapp. Man betonar i enlighet med
Carr (2000) att individuellt inriktad terapi med psykologiska
behandlingsmetoder som t.ex. lekterapi är "extremt
ineffektiva". Beteendeterapi/beteendemodifikation kan vara verksamt,
men då framför allt i kombination med medicinering.
Effekterna av psykosociala insatser som stöd till skolan,
föräldrautbildning och träning av barnets sociala färdigheter
förstärks om de kombineras med centralstimulantia. Det saknas dock bevis
för långtidseffekter av både medicinering, psykosociala insatser och
kombinerade program.
...
