Nr 8.  2003 sid. 25–35

Att ta vara på klinisk kunskap –

Forskning inom barn- och ungdomspsykiatrin

Intervju med Anders Broberg

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

Docent Anders Broberg, tillika leg. psykolog, leg. psykoterapeut, låter oss i denna intervju få ta del av tankar kring forskning om barn- och ungdomspsykoterapi på psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Där pågår nu för tredje gången en legitimationsgrundande utbildning för barn- och ungdomspsykoterapeuter.

Forskningsintresserad kliniker

Anders Broberg är sedan många år verksam på psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. En stor del av hans arbetstid ägnas åt handledning och undervisning på psykologprogrammet vid institutionen. Han är också examinator och ansvarig för en legitimationsgrundande påbyggnadsutbildning i barn- och ungdomspsykoterapi (60 poäng) samt en uppdragsutbildning i kognitiv beteendeterapi (20 poäng) för personal inom BUP i Västra Götalandsregionen. Anders arbetade många år som kliniker inom barn- och ungdomspsykiatrin i Göteborgsområdet. På 70-talet benämndes denna verksamhet fortfarande rådgivningsbyrå i uppfostringsfrågor. Man vände sig till föräldrar för att bistå dem i samspelet med sina barn. Den socialpsykiatriska grund som verksamheten företrädde har under senare år alltmer ändrats till förmån för en mer renodlad psykiatrisk inriktning.

Anders hade några mycket erfarna barnpsykologer som handledare, Gerty Fredriksson, Ingrid Mathiessen och Inga Allwood. Som ung psykolog blev han på detta sätt inskolad av kloka och erfarna mentorer. Efter arbetet på rådgivningsbyrå vidtog psykologarbete vid kristeamet på Östra Sjukhuset, där man arbetade framför allt med akut ungdomspsykiatri. Anders hade en önskan att göra något forskningsmässigt, men barnpsykiatrisk forskning innebar att disputera inom medicinsk vetenskap, något som inte var aktuellt för honom. Tyvärr kan man se detta som ett uttryck för vad som sker för många kliniker inom BUP-organisationer. Om man inte är läkare erbjuds få möjligheter till forskning inom den barn- och ungdomspsykiatriska vården. För många med forskningsintresse finns inget riktigt bra sätt att vara kvar inom organisationen. Detta leder till att man får söka sig andra vägar, oftast inom universiteten.

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster