Nr 8.  2003 sid. 69–90

 
Barns upplevelse av psykoterapi

Åsa Sandstedt Eriksson och Viktoria Törnquist

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

         

Artikeln bygger på en examensuppsats från Psykologprogrammet vid Linköpings universitet. Författarna låter här barn med egna erfarenheter av psykoterapi komma till tals. Barnen förmedlar sina upplevelser och föreställningar om ett område som tidigare företrädesvis beskrivits ur professionellas perspektiv. De belyser även hur de gick tillväga för att få tillgång till barns upplevelser av psykoterapi. Båda författarna har tagit emot vuxen- och barnklienter på Psykologmottagningen som är knuten till Psykologiska institutionen. Viktoria Törnquist gör nu sin PTP-tjänstgöring vid Psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Motala och Åsa Sandstedt Eriksson är föräldraledig från sista året på Psykologprogrammet i Linköping.

"Att ta barnets perspektiv" är en ansats som börjar uppmärksammas och används allt oftare, såväl inom den psykologiska forskningen som inom andra forskningsfält, t.ex. sociologin (Aronsson, 1996; Christensen & James, 2000). Denna perspektivförskjutning innebär dels att man låter barnets röst bli hörd i viktiga frågor som berör det själv, dels att man som forskare ser barnet som ett subjekt med kompetens att berätta om egna upplevelser och erfarenheter. Pramling (1989) beskriver detta som att "blicka ut i världen genom barnets ögon" till skillnad från att "blicka in i barnets huvud".

Att barnperspektivet inte är omedelbart tillgängligt för vuxna illustreras nedan med ett barndomsminne, berättat av en norsk, äldre professor (Åm, 1993). Han minns när han som barn gjorde en utflykt med sin pappa. På båda sidor av vägen var det så höga plogkanter att han som pojke inte kunde se över dem på landskapet runt omkring. Den lilla pojken pekade och utbrast: "Så mycket snö, så högt!" Pappan svarade: "Tycker du att det här är mycket snö? Nej, när jag var liten var det så höga plogkanter att man inte ens kunde se över dem!"

Pappan kunde uppenbarligen inte gå ut ur vuxenperspektivet för att gå på "besök" i barnets upplevelse av världen. Den kunskap som barn och ungdomar innehar ur ett klientperspektiv är till stor del outforskad, trots att det bland forskare finns en medvetenhet om att det är ett område som inte är systematiskt kartlagt, och trots att det i klinisk barnpsykoterapilitteratur sedan länge har efterlysts forskning kring barns upplevelser av psykoterapi (Shirk & Saiz, 1992).

Barnpsykoterapiforskningen präglades länge av de utvecklingspsykologiska teorier, som på många sätt uppfattade barnet som ett objekt, som en passiv mottagare för samhällets, familjens och de vuxnas villkor, snarare än som ett relaterande och medskapande subjekt (Aronsson, 1996; Christensen & James, 2000).

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster