Nr 9. 2003 sid. 109117STÖD FÖR BARN I SORG
|
|
Så inledde en 10-årig flicka ett litet brev till sin mamma, ett brev som hon sedan sände iväg med en heliumfylld ballong för vidare färd upp mot himlen. Inte för att hon direkt tänkte att mamma rent konkret skulle få brevet, men mer som ett led i den fortsatta dialog som barn och ungdomar och vuxna med för den delen alltid har med närstående som dött. Brevskrivandet och ballonguppsläppet ingår i den ritual som brukar avsluta Rädda Barnens stödgrupper för barn som mist förälder eller syskon. Frågorna och tankarna är många efter en närståendes dödsfall, särskilt för barn och ungdomar. De ofta överväldigande känslorna upplevs som starka och främmande. Man uppfattar sig själv som konstig, lite udda. Många känner sig också utanför, de har svårt att dela sina upplevelser med någon annan. Den efterlevande föräldern eller föräldrarna om det handlar om en syskonförlust har fullt upp med sin egen sorg. Finns det syskon i livet visar forskning och erfarenhet att syskon sällan talar med varandra om det som inträffat. Viktiga personer i barnets omgivning vet inte alltid vad ska de säga, eller hur det ska säga något. Det blir lätt tyst kring barnet, eller som Rosen (1986) skriver om just syskonförluster:
Konsekvens: Saker och ting blir verkliga först när vi pratar om dem! ... |
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |