Nr 9.  2003 sid. 85–97

Rör nån mej när jag inte vill ... NEJ!
Korttidsgruppsykoterapi
för sexuellt utsatta barn

Christina Citron

    Förstasidan

    Tidigare nummer

    Kommande nummer

    Efterbeställning

    Manusregler

    Redaktionen

    Kontaktpersoner

    Sök

Christina Citron är barn- och ungdomspsykiater med lång erfarenhet av gruppterapi framför allt med psykodramatisk inriktning. Hon arbetar som överläkare vid BUP-mottagning Vasa i Stockholm. Artikeln bygger på arbete i grupp med sexuellt utsatta barn i 4–8 årsåldern.

BUP-mottagning Vasa startade 1994 som en specialenhet inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting för att ge behandling, framför allt i form av gruppsykoterapi, vid misstänkta eller bekräftade sexuella övergrepp.

   Alltsedan 1985 har jag bedrivit gruppterapi med tonårsflickor som av någon närstående utsatts för sexuella övergrepp vilket jag beskrivit i rapporten ”Det trygga rummet” (Citron, 2003). I ca 40 procent av dessa ärenden började övergreppen redan före sjuårsåldern. Det kändes därför angeläget att uppmärksamma och hjälpa sannolikt utsatta barn så tidigt som möjligt. Efterfrågan på behandling av yngre barn ökade dessutom på mottagningen. I rapporten har jag redovisat fördelar med gruppterapi för sexuellt utsatta, och att satsa på det verkade rimligt. Den första barngruppen startade sålunda vårterminen 1995. Barnterapigrupperna har jag också beskrivit i en engelsk bok (Bannister & Huntington, 2002).

Urvalet

Vi avsåg att ha både flickor och pojkar i grupperna, men få pojkar anmäldes. Då vi bedömde det som terapeutiskt vanskligt med endast en pojke i någon grupp blev det fem grupper, varav bara en med både flickor och pojkar. Det var fyra till sex barn i varje grupp. Totalt handlar det om 24 barn, 21 flickor och 3 pojkar, där man bedömt det som stor risk att de blivit sexuellt utnyttjade av sina pappor. De har varit i åldern 4–8 år, men åldersspridningen inom respektive grupp har varit mycket liten, cirka ett år. Det har varit bra då mognaden ändå varierat.

   Varje mamma och barn kom på minst ett gemensamt besök för ställningstagande till grupp. Mammorna (varav två familjehemsmammor) har erbjudits gruppterapi vilket de flesta utnyttjat.

   Vi har träffat drygt 60 % av papporna, främst för diskussion gällande deras relation till barnen. Vid några tillfällen har vi haft stormöte med föräldrar, barn och eventuell kontaktperson och socialsekreterare för att tydliggöra de vuxnas gränser och ansvar. Metoden finns beskriven i Socionomen (Citron, 2001).

...

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster