TEMA: Psykoterapi med barn (2)

Nr 6. 2002 sid. 5–8

Psykoterapi med barn (2)

Förstasidan

I det sjätte numret av Mellanrummet fortsätter vi med artiklar som belyser olika aspekter av psykoterapi med barn. Vi har här velat ta Er med på insidan av terapirummen och illustrera vad som rör sig i barnterapeuters känslor och tankar och hur man kan använda sig av detta i det psykoterapeutiska arbetet. Hur barnet tänker och känner kan man självfallet aldrig veta. Det är ju en grundläggande förutsättning för det psykoterapeutiska arbetet att man inte helt kan veta vad som försiggår inuti en annan människa. Men vi kan, genom kunskaper om normal utveckling och avvikelser från den, kombinerat med en träning i att använda våra egna motöverföringar, utveckla en beredskap att uppfatta vad ett barn strävar med.

Det har sedan några år tillbaka varit "omodernt" att fundera över hur insidan av en annan människa kan tänkas te sig. Vi ska helst bara fungera. Kostnaderna i Sverige för sjukpenningen har ökat från år 1998 då den var 18,6 miljarder per år till 36,3 miljarder år 2001 – i det närmaste fördubblats på två år! Medan ryggåkommor var den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro på 1970-talet, blev fibromyalgi och olika typer av värk i kroppen den vanligaste under 1980-talet. Under 1990-talet såg vi många sjukskrivningar som emanerade från amalgam- och elallergi. Under 2000 har antalet sjukskrivningar med diagnosen "utbrändhet" ökat lavinartat (Sunt Förnuft, 2001) och är nu en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning.

Om vuxna nu ofta sjukskrivs för utbrändhet, kan man undra över hur liknande diagnoser präglar barns psykiska hälsa. Under våren har barn och stress flitigt diskuterats i media och årets Rädda Barnen dag i Stockholm hade detta ämne som tema. Uppenbart är att antalet diagnoser relaterade till dysfunktioner i hjärnan har ökat under senare år. Hur kan man förstå detta i ett vidare samhällsperspektiv? Och hur kan man som psykoterapeut arbeta med barn som är "utbrända"? Många barn av idag får inte chansen att bygga upp och utforska ett inre liv. Inte heller får de chansen att bygga upp trygga förutsägbara relationer till sina närmaste.

Kanske är det också ett tidsfenomen som präglar en hel generation av nyutbildade akademiker att det inre livet – "personligheten" – inte är av intresse. Det yttre beteendet är förvisso viktigt att beakta, men det blir allt vanligare att man inte ens frågar sig vad som ligger bakom ett beteende. Behovet av utbildning i personlighetspsykologi tycks vara stort! Vad som påverkar en liten människa att kunna växa in i ett socialt sammanhang är en fråga som aldrig kan bli endimensionell.

I detta nummer har vi flera artiklar som belyser hur man som terapeut kan sträva mot att försöka förstå vad som rör sig på insidan av ett barn. Hur man på olika sätt ska kunna bistå barn till fortsatt psykisk och social tillväxt är en ständigt levande frågeställning för alla som arbetar med barnpsykoterapi.

Vi har fått tillstånd att publicera en artikel som tidigare givits ut i England av psykoterapeut Paul Barrows från Bristol. Den är speciellt intressant för oss eftersom han illustrerar sina tankegångar om barnpsykoterapi med exempel från Tove Janssons Muminvärld. I artikeln belyser han psykoterapeutiskt arbete ur ett kleinianskt perspektiv. Vi får följa en terapi med en pojke med neurotisk problematik.

Genom en analystimme med en sexårig pojke låter oss leg. psykoterapeut och psykoanalytiker Anita Dahlgren följa samspelet mellan barnet och terapeuten. Referatet från timmen åtföljs av en diskussion mellan Anita och hennes kollegor Gerd Ganse och Britta Blomberg, båda verksamma som psykoterapeuter vid Ericastiftelsen i Stockholm.

Eva Eklöf, Stockholm, skrev sin psykologexamensuppsats om motöverföringsbegreppet vid barnpsykoterapier. Hon skriver här tillsammans med sin handledare Gunnar Carlberg om hur det teoretiska begreppet vuxit fram och om hur man som terapeut kan använda sig av motöverföringar. De berättar också om en intervjustudie där sex barnterapeuters sätt att beskriva innehållet i motöverföringar analyseras.

I intervjun med barnpsykoterapeut och psykoanalytiker Majlis Winberg Salomonsson, Stockholm, får vi stifta bekantskap med några begrepp inom den psykoanalytiskt baserade psykoterapin som är väsentliga för blivande barnpsykoterapeuter. Genom hennes breda erfarenhet ges också en bild av hur inriktningen på många utbildningar förändrats under årens lopp och fortfarande ständigt utvecklas.

Britt Wiberg, leg. psykolog och leg. psykoterapeut i Umeå, har bidragit med en artikel som belyser hur tidsuppfattningen utvecklas hos barn och hur detta tema går som en röd tråd genom alla terapier. Genom hennes tankegångar återknyter vi till det tema om Tid och Rum som togs upp i Mellanrummet nummer 4.

I anslutning till tidsbegreppet har vi också en artikel av leg. psykolog och leg. psykoterapeut Anna Tydén, BUP, Stockholm som skriver om tidsbegränsad psykoterapi med barn, en metod som visat sig ge goda resultat i kombination med parallell föräldrakontakt.

Vi får också en inblick i hur arbetet i Samverkansklasserna inom Stockholms Läns Landsting är uppbyggt. Leg. psykolog och leg. psykoterapeut Maj-Britt Höckert Notini beskriver det mångfasetterade arbetet med barnen i skolsituationen och i terapirummet.

Som vanligt har vi en litteraturlista, men i detta nummer har vi valt att lyfta fram böcker skrivna på svenska och uppenbart är att de är alldeles för få!

Från Lyon, Frankrike, har vi fått ett resebrev av den norska psykiatern Randi Ulberg som arbetar där sedan några år tillbaka. Det är mycket spännande att få ta del av hennes beskrivning av hur fransk barn- och ungdomspsykiatri kan gestalta sig. Hon ger oss också en inblick i många intressanta kulturella skillnader i sättet att se på barns utveckling.

Birgit Hallerfors, utbildningschef inom utbildningsenheten vid BUP i Stockholm, berättar om en seminarieserie för barnpsykoterapeuter inom verksamheten. Seminarierna, som givits under flera år, utgår från kursdeltagarnas egna behov om fördjupning i psykoterapeutisk teknik. Intresset för dessa fördjupningsseminarier är stort och man har startat liknande kurser för bl.a. föräldraterapeuter.

Liselotte Grünbaum och Anne Holländer, båda psykoterapeuter och EFPP-delegater från Danmark, beskriver den utbildning i barn- och ungdomspsykoterapi som man efter mycket möda äntligen fått till stånd i Danmark. Vi önskar dem "Til lykke" med detta goda initiativ, som nu är inne på sin andra utbildningsomgång.

Som vanligt har vi också plats för insändare: Ann Lantzourakis skriver om en studie som gjorts inom BUP i Stockholm Läns Landsting, där det framgår hur antalet barn som erbjuds psykoterapeutisk behandling minskat.

Carina Håkanssons bok Det utvidgade terapirummet recenseras. Vi får där läsa om hur placeringen i hemmet knyts samman med psykoterapeutisk behandling och handledning till familjehemmet.

Ett referat från EFPP:s konferens i Caen, Frankrike finns också med. Det var den fjärde konferensen med inriktning på barn och ungdomar och temat var The Psychotic Child and Adolescent and their Family.

Vi hoppas att våra läsare ska stimuleras av de bidrag som finns i detta nummer och att de även lockar till fortsatt psykoterapeutiskt arbete med barn.

Redaktionen

Referenser:
Ohlsson, T. (2001). Sjukpenningen – ett skenande tåg. Sunt Förnuft,
nr 6, 18–20.

Copyright: Allt material © MELLANRUMMET
Mångfaldigande av innehållet är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan skriftligt medgivande av redaktionen. ISSN 1404-5559. Utgiven av Mellanrummets Vänförening

2011-10-29

Webbmaster