|
Nr 10. 2004 sid. 6–9
|
|
|
Ungdomstiden har en särskild ställning i vår västerländska kultur, på individuell nivå – det är under denna tid som en väsentlig del av personligheten formas och individen utvecklas för blivande självständigt vuxenliv. Även på relationsnivå är ungdomstiden speciell – att vara någon i relation till dem man hör ihop mest med, till familjen, till jämnåriga och till grupper av olika slag, är viktiga delar av identitetsformandet. Den kultur, eller kanske kult, som växt kring ungdom skildras gärna medialt med blandade kommentarer, ibland avståndstagande, ibland nyfiket undrande och kommersiella intressen är givetvis inte sena att haka på. Att vara ung innebär ofta att hantera en mängd av möjligheter och/eller krav, både de egna och de som kommer från omgivande vuxenvärld i form av skola och föräldrar. Att mogna och utvecklas till vuxen innebär att i ökande grad själv ta ansvar för sitt liv, att hantera och utvecklas av det livet bjuder. För att klara detta krävs flexibilitet i förmågan att våga satsa framåt, att tåla motgångar och stå ut med att vissa saker ibland inte blir som man själv tänkt eller önskat. Man behöver utveckla förmåga till reflektion och integritet och förmåga att älska och att arbeta. Det behövs också en omgivning som orkar med att den unge kanske inte alltid är glad och orkar prestera på toppen av sin förmåga. Idag finns tendens till uppfattningen att vi alla skall vara glada och positiva hela tiden. Framförallt får inte ungdomar vara nedstämda eller hysa tvivel kring sin förmåga eller plats i tillvaron. Vuxenvärlden reagerar alltför ofta med att försöka diagnosticera eller psykiatrisera upplevelser som i grund och botten är utvecklingskonflikter (något som skildrats i skönlitteratur, konst och musik genom århundraden). Vår erfarenhet är att svårigheter som hör ihop med själen kan bli plågsamma och farliga. Psykofarmaka kan vara till lindring i vissa fall, men även vid sådana tillstånd behövs och fungerar psykoterapeutiska samtal, som också ofta efterfrågas. Ungdomar vill ha någon att prata med, inte alltid enbart bli botade. Det finns anledning att ifrågasätta de något moraliserande tankegångar som kan ligga i sjukdomstänkandet och inriktning på att ta bort symtomet. Man duger inte riktigt om man mår dåligt eller har symtom och patienten kan känna sig "skyldig" behandlaren bot. Finns det en människa som orkar lyssna hjälper det patienten (latin "den som lider") att arbeta med sig själv i en relation och att ta sig igenom sin tid av symtom och svårigheter. Genom att lära av sina erfarenheter och ta ansvar för hur man lever sitt liv kan sjukdomstänkandet förlora sitt värde. I arbetet som barn- och ungdomspsykoterapeut möter vi frågor och problem när utvecklingen inte verkar gå som man önskar. Att arbeta med tonåringar är både spännande och utmanande. Behovet av kunskaper och uppdateringar både teoretiskt, tekniskt och kulturellt är stort, även om det äkta mötet synes vara det mest verksamma i all behandling. I detta nummer publicerar vi artiklar som beskriver arbete med ungdomar och vad man som behandlare har att tänka kring i mötet med ungdomars olika behov. Hélèn Dubinsky, privatpraktiserande psykoterapeut och lärare och handledare vid Tavistock Clinic i London, tar i sin artikel oss rakt in i en terapi med en ung man som under barndomen inte känt sig hållen och i tonåren visade alltmer av utagerande och vilsenhet i sina försök att hantera en outhärdlig skräck. Aggressivitet och dess ofta dramatiska uttrycksformer är ofta anledning till att föräldrar och skola söker hjälp för tonåringar. Vad har vi att erbjuda dem? frågar Mats Herlin och Anders Wellsmo, privatpraktiserande psykoterapeuter i Göteborg, i sin artikeln om pojkar som slåss. De arbetar utifrån en psykoanalytisk förståelsegrund och individualpsykoterapeutiskt med att hjälpa den unge att tåla den inre konflikt och spänning som hitintills agerats ut. När terapeuten förmår härbärgera aggressiviteten och göra den tänkbar blir det allt mer möjligt för den unge att ta sig an sina konflikter. Olle Sundh, leg. psykoterapeut i Stockholm, har under senare år av sin långa yrkesverksamhet fördjupat intresset för självskadebeteende hos unga. I en intervju med honom betonar han vikten av att ta reda på vem det är som skadar sig och hur det uttrycks för att etablera förståelse för den unga människans inre. Gunnar Nilsson, leg. psykoterapeut från Falun, beskriver i sin artikel tonåren utifrån ett existentialfilosofiskt perspektiv och hur behandlare kan stå till en ung människas förfogande i det mödosamma arbetet att utforska vem man är och vill vara. Han kritiserar ett naturvetenskapligt synsätt som alltför ensidigt litar till tekniker och betonar vikten av ett gemensamt sökande, där öppenhet kring vad man söker råder. Flera unga som söker psykoterapi har prövat antidepressiv medicinering och flera efterfrågar även under pågående terapi behandling med de moderna anti-depressiva SSRI-preparaten. Sari Granström, överläkare och leg. psykoterapeut, och Anders Jacobsson, leg. psykoterapeut och psykoanalytiker vid Ericastiftelsen har intresserat sig för hur samtidig behandling och medicinering fungerar bäst och beskriver formerna för detta i sin artikel. Cecilia Löfberg, doktorand vid Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, beskriver sin forskning om hur ungdomars användande av chattsidor på Internet kan befrämja deras identitetsutveckling och socialisation. Även BUP i Stockholms läns landsting kan numera nås via nätet i form av den frågelåda som allt fler ungdomar vänder sig till både för att fråga och diskutera. Om hur det är att arbeta via nätet skriver Anders Kärnekull och Marie Giron. Vi får också ta del av en intervju med Anne-Sofie Anlén och Gun Lannerström från Eleonoragruppen i Norrköping, där man arbetar med gruppbehandling för tonåringar som lever i familjer med missbruk. Om det specifika med att arbeta med gruppsykoterapi under adolescens och postadolescens skriver Barbro Falck, Görel Hedtjärn, Bengt Lauters och Monica Tegerstedt, alla verksamma psykoterapeuter inom BUP respektive PI – Psykoterapi Institutet – i Stockholm. Efter att ha varit utsatt för sexuella övergrepp skapas ofta posttraumatiska stressyndrom som kan göra sig alltmer gällande under tonåren när den tilltagande sexuella utvecklingen ska omsättas i relation till andra. Doris Nilsson, BUP-Elefanten i Linköping, berättar om hur symboldrama i kombination med andra behandlingsmetoder kan vara en framkomlig väg för denna grupp av ungdomar. I Örebro erbjuder kyrkans familjerådgivning även samtal och terapier till tonåringar. I en intervju med Gun-Britt Arnlund, Margareta Eriksson och Charlotte Persson belyses hur ett sådant arbete kan gestalta sig. Leif Lindahl, privatpraktiserande psykoterapeut, lärare och handledare i Göteborg, beskriver i en personlig betraktelse sitt sätt att arbeta och belyser psykoterapins centrala faktorer i terapier med ungdomar. Som alltid presenterar vi en omfattande litteraturlista. En aktuell engelsk bok om behandling av unga recenseras, och en insändare belyser vad man möter som lärare på högstadiet. Vi får rapporter från den internationella arenan. Elisabeth Cleve och Britta Blomberg var med i London när Journal of Child Psychotherapy firade sitt 40-års jubileum och Gerd Ganse rapporterar från en kongress om psykosbehandling i Melbourne. Vi hoppas att denna exposé av ungdomars villkor och aspekter av psykoterapeutisk teknik ska stimulera till fördjupade kunskaper och intresse inom detta så viktiga område för den kommande generationens vuxna som nu befinner sig i ungdomsåren.
Redaktionen
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
