Nr 8. 2003 sid. 5–8
|
Nr 8. 2003 sid. 5–8
Psykoterapi med barn och ungdomar
|
|
|
Ett välkänt faktum är att det finns en spänning mellan forskning och klinik. Studier visar att kliniker läser få forskningsartiklar. Det finns skäl att tro att det är så. Många studier har uppläggningar som gör att man som kliniker inte känner igen sig i de beskrivna terapierna och i resultaten. Kliniker har också ofta ett motstånd mot att ta till sig mer systematiskt tänkande som inskränker på den fritt flytande uppmärksamhet som man tränats i att använda som ett av de viktigaste arbetsverktygen. Är det så att kliniker är mest intresserade av att få de teorier och metoder man arbetar efter bekräftade och kanske mindre intresserade av att kritiskt granska sin verksamhet? Redaktionen hoppas att med detta temanummer ge prov på en bredd när det gäller allt från systematisk forskning, som bedrivs i större projekt, till mindre studier som kommer ur klinikers nyfikenhet och önskan att dokumentera, förstå och föra ut sina arbeten. I redaktionen har vi under arbetet med numret slagits av hur mycket forskning och utvecklingsarbete som utförs i såväl stort som smått. När redaktionen planerade ett temanummer om forskning och utveckling trodde vi att de flesta artiklarna skulle beröra utvecklingsarbeten. Till vår förvåning inkom många manus där aspekter som berör forskning står i fokus. Det är tydligt att kliniker alltmer vill och vågar sig på att kritiskt granska och sprida sina kunskaper och erfarenheter. Roligt och välbehövligt! Detta nummer av Mellanrummet tillägnas Siv Boalt Boëthius. Hon har under sina år som kliniker och forskare ihärdigt fört fram tanken att forskare och kliniker måste mötas och att det också är möjligt att åstadkomma sådana möten. Hon går nu in i ett nytt spännande arbete som ordförande för EFPP (European Federation for Psychoanalytic Psychotherapy), som därmed får sin hemvist i Sverige. Hon kommer med all sannolikhet att arbeta för att föra forskningsfrågorna framåt även på detta internationella plan. Så vad kan passa bättre som en inledning på temanumret än en intervju med Siv Boalt Boëthius. Vi får följa en klinikers yrkesliv där föreningen mellan forskning och patientarbete hela tiden står i fokus. I intervjun berättar hon om såväl de ljusa sidorna som svårigheterna då man vill forska om barn- och ungdomspsykoterapi. Även från Sveriges västsida får vi information om hur psykoterapiforskning och annan forskning bedrivs. I en intervju med Anders Broberg beskrivs bl.a. den gemensamma kliniska inriktning som finns mellan BUP-verksamheten och Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Vi får en inblick i en del av det forskningsarbete som just nu bedrivs vid Ericastiftelsen i Stockholm. Gunnar Carlberg, Ingmar Larsson och Fredrik Odhammar berättar om EPOS-projektet, en longitudinell studie, där man följer processer och utfall i ett antal barnpsykoterapier. Pia Eresund, Stockholm, lade under förra året fram sin doktorsavhandling som visar på en behandlingsmodell för barn med störande beteende. Hon ger en inblick i en modifierad terapimetod på psykodynamisk grund (SEPP, Stödjande expressiv psykoterapi) som kan hjälpa dessa barn. Från Linköpings universitet skriver Inga Ericson om den forskningsinriktning man har vid psykologiska institutionen där. Denna utbildning, jämte den i Göteborg, är ett av de få psykologprogram som finns i Sverige, där de studerande kan specialisera sig på barn- och ungdomar. Från Linköping kommer också en psykologexamensuppsats av Åsa Sandstedt Eriksson och Viktoria Törnquist om barns egna upplevelser av psykoterapi. De har intervjuat åtta barn som gått i psykoterapi vid institutionens psykologmottagning. Vi får här ta del av barnens perspektiv på vad en psykoterapi kan vara. Även Susanna Billström har skrivit en examensuppsats vid Ericastiftelsen som bygger på barns egna utsagor om psykoterapeutiska kontakter. I båda dessa artiklar får vi, förutom barnens berättelser, många intressanta förslag till litteratur och forskningsuppläggning. Vi får också en inblick i de specifika svårigheter som uppstår då man önskar intervjua barn om deras egna erfarenheter. Från Karlskoga beskriver Kerstin Neander en pågående forskning angående behandling av föräldrar och barn med tidig anknytningsproblematik. Vid de fyra behandlingsenheterna Lundvivegården i Skövde, Lindan i Lindesberg, Björkdungen i Örebro samt Gryningen i Karlskoga följer man ett antal familjer för att se vilka faktorer i behandlingen som kan främja barns utveckling. Att skriva om sin patient är inte lätt. Vilka faktorer måste kliniker tänka på som vill publicera ett material som bygger på patientkontakter? Elisabeth Cleve, Stockholm, som skrivit två mycket populära böcker om terapeutisk behandling utifrån två barn, berättar i en intervju om sina erfarenheter. Kan man finna enkla utvärderingskriterier för att bedöma vissa aspekter av psykoterapiers effektivitet? Brita Bergman och Lena Malmberg, Sollentuna BUP, har sammanställt resultaten på WISC- och WPPSI-testningar för några barn som fått psykoterapeutisk behandling. Testningarna ägde rum dels innan terapierna påbörjades, dels i avslutningsskedet. I artikeln redovisar de några tankar om barnens testprofiler. Marianne Westman, Västerås, har i sin examensuppsats vid Ericastiftelsen fokuserat på vilken behandling som BUP-mottagningar runt om i Sverige erbjuder barn med DAMP- och ADHD-diagnoser. Artikeln belyser hur en psykoterapeutisk kontakt kan se ut för det fåtal barn som får en sådan behandling. Detta nummer av Mellanrummet fokuserar såväl på forskning som metodutveckling. Under ett drygt år bedrevs en handledning via gruppsamtal per telefon från Ericastiftelsen i Stockholm till tre behandlingsenheter i ett av Norges västliga fylken, Sogn og Fjordane. Margaretha Larsson, Nordfjordeid, berättar i sin artikel om ett utbildningsprojekt där man använt sig av oortodoxa metoder för att tillföra kunskap till orter som ligger långt från utbildningscentra. Som vanligt har vi också en litteraturlista med förslag på böcker och artiklar som fokuserar på metoder för utvecklingsarbete och forskning inom barn- och ungdomspsykoterapin. Det är glädjande att det under senare år utkommit många intressanta böcker och artiklar inom detta område. Av all intressant litteratur har redaktionen valt att presentera några böcker om psykoterapiforskning med speciell inriktning på barn- och ungdomspsykoterapi på psykoanalytisk och psykodynamisk grund. I augusti 2002 ägde en konferens om forskning rum i Trondheim. Stefan Lindqvist, Orust, refererar sina upplevelser från konferensen. Vi har också en insändare av Lars-Eric Nelderup, Malmö, som lyfter fram att barn och ungdomar med DAMP- och ADHD-diagnoser inte längre erbjuds psykoterapeutisk behandling efter att Socialstyrelsen nu kommit med sina rekommendationer om åtgärder för denna patientgrupp. I redaktionen hoppas vi att detta temanummer kan inspirera till ökad lust att vilja betrakta det viktiga arbete som barn-, ungdoms- och föräldraterapeuter gör. Detta behöver dokumenteras och sammanställas på ett sådant sätt att det kan nå ut till politiker och media, samt inte minst till allmänheten. Som Siv Boalt Boëthius uttryckte i sin intervju, så räcker det inte bara att tro, man måste också undersöka. Vi i redaktionen vill tillägga att vårt eget syfte dessutom innefattar att nå ut med tankar och uppslag, men också en önskan om att sprida information om systematisk utvärdering och forskning. Vi vill dra vårt strå till stacken genom att fortsätta att förmedla och sprida dessa kunskaper som annars oftast når ut till en mycket begränsad krets intresserade! Redaktionen
|
|
||
|
Copyright: Allt material ©
MELLANRUMMET 2011-10-29 |
